Roots Manuva

Vi var och sÃ¥g Roots Manuva pÃ¥ Camden stället Koko för en vecka sedan. Roots Manuva är, enligt mig i alla fall, en av de största pÃ¥ den Britiska HipHopscenen just nu. Mycket bra konsert! Förutom den lilla, kanske obetydliga, detaljen att Roots var sky-high under hela konserten. Han gick mest omkring och gjorde ingenting, eller sÃ¥ satt han vid trummisen och dolde ansiktet i händerna. Vad ska man säga, vissa är musiker och andra är stjärnor. Tur att det var annat bra folk pÃ¥ scenen, till exempel DJ MK. SÃ¥ konserten var excellent ändÃ¥. Fast, visst hade den kunnat vara ännu bättre…

Inledningsnummeret var Again and Aigan, av av mina favoriter fån albumet Slime & Reason (2008):

This entry was written by johanna, posted on februari 27, 2009 at 11:03, filed under Musik. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Kontrollsamhälle?

Westminister, London. Här fattas många viktiga beslut. Foto stpiduko, flickr.com

I dag kan man läsa i Guardian (min favotidning som ni kanske har märkt) att den Brittiska regeringen vill klassificera muslimer i tvÃ¥ grupper: Extremister och icke-Extremister. Det är pÃ¥ förslag att de sÃ¥kallade muslimska extremisterna, pÃ¥ grund av att de inte delar ”Brittish values”, inte kommer vara berättigade nÃ¥got statligt stöd, sÃ¥som bidrag etc. Terrorbekämpning kallar man det. Jag häpnas. Det verkar inte finnas nÃ¥gon ände pÃ¥ den ökande kontrollen av vanliga människor i det brittiska samhället. Var är vi pÃ¥ väg?

För att bli klassad som extremist enligt detta nya förslag ska man:

• Försvara ett kalifat (religiöst politiskt system) i mÃ¥nga länder
• FöresprÃ¥ka Sharialagar
• Tro pÃ¥ Jihad, eller beväpnat motstÃ¥nd i nÃ¥gon del av världen. Detta inkluderar palestinskt beväpnat motstÃ¥nd mot den israeliska armen.
• Tro att Islam är emot homosexualitet, och att homosexualitet är emot Allah.
• Vara en av dem som inte fördömer dödandet av Brittiska soldater i Irak eller Afghanistan.

Huruvida man som muslim ska kryssa för alla dessa, eller enbart några få, för att klassas som extremist framgår inte av artikeln. Inte heller om det är någon gradskillnad i dessa olika punkter.

Jag tycker detta verkar helt absurt. Var ska jag börja?

Hur kan man vägra nÃ¥gon statligt stöd under dessa vaga kriterier? Till exempel, vad innebär det att försvara ett religiöst politiskt system? Och vad är egentligen ett religöst politiskt system? MÃ¥nga av vÃ¥ra ”västvärldslagar” är självklart influerade av religionen Kristendomen. I Irland är abort olagligt för att det bryter mot kyrkans lagar. Försvarar man detta, är man pÃ¥ väg att bli klassificerad som extremist dÃ¥? Är man dessutom kristen homofob, vilket en hel del kristna är, dÃ¥ mÃ¥ste det ju innebära att man är och snuddar vi extremisttiteln, vilket innebär att man inte förtjänar bidrag. Tycker man dessutom att USA gjorde rätt i att kriga sönder Irak och Afghanistan, ja dÃ¥ mÃ¥ste man vara riktigt illa ute när det gäller ens framtida hjälp frÃ¥n staten.

Politikerna i Holland jublar säkert, efter den där horribla händelsen som inträffade för några dagar sen visar nu England att de är back on track.

Om ni är intresserad av att läsa en artikel som diskuterar religioners inflytande i lagsystem runt om i världen läs Abdullahi Ahmed An-Na’im Secularism From an Islamic Perspective: Theroretical reflections on the realities of Islamic societies in the 21st century. Jag vet var den kan hittas!

This entry was written by johanna, posted on februari 17, 2009 at 22:20, filed under Politik and tagged Islam, Storbritannien. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Inte välkommen i England

Den Holländske politikern, och ledaren för ”The Freedom Party”, Geert Wilders är portad från England. Han är inte välkommen hit längre. Och detta på grund av hans omdebatterade dokumentär Fitna.

I pressen här i England kan man läsa att många menar att Fitna bara sprider hat och rasism. Att ha Geert Wilders på Engelsk mark skulle rubba samhällordningen, det skulle provocera uppror bland den muslimska befolkningen, och inget gott kan komma ur det. Visst hör man några muttra om yttrandefriheten, men Gordon Brown och gänget stå fast vid sitt beslut: Han är inte välkommen.

I Svenska Dagbladet häromdagen kritiserar Per Gudmundson beslutet att porta Geert Wilders. Per Gudmundson menar att Fitna inte alls är rasistisk, det är snarare en film som kritiserar religiöst motiverat våld. Han likställer hela händelsen med ett fotbollslag och dess huliganer. Det är inte fotbollslaget (Geert Wilders) som orsakar problemet, utan det är huliganerna (alla tusentals muslimer i England).

Jag undrar nu om Per Gudmundson har sett Fitna? Jag undrar hur han inte kan se rasismen som präglar hela den filmen? Det gör mig ganska rädd att en person som skriver på en av Sverige största tidningar, uttrycker sig så. Att det är rumsrent att uttrycka sig så. Är Sverige på väg högerut? Kommer vi snart alliera oss med Danmark och Holland? Ser framför mig ett delat Europa igen. Ena sidan England och kanske Frankrike med en hög handel muslimsk befolkning, den andra sidan små konservativa skitländer som skriker ”släng ut packet”.

Jag jobbar med sekulära muslimer som har vigt sitt liv åt att kämpa emot den ökade muslimska fundamentalismen. Och dessa kvinnor ser Fitna som en otrolig kräkning. Enbart rasistisk propaganda. Fitna misslyckas TOTALT med att uppmärksamma vilka det är som egentligen slåss mot den ökade fundamentalismen. Vilka det är som offrar sitt liv och sin framtid för att deras barnbarn kanske kanske kan få leva i en fredlig värld. Men ledande debattörer lyssnar inte på dessa människor, de ser dem inte. De lyssnar på den hatiske Geert Wilders, och tycker det är bra att han kritiserar den onda religionen Islam, för någon måste ju göra det. Många, med Per Gudmundson i täten, verkar inta kunna inte se någon skillnad på Islam och fundamentalism. Same same different name.

Jag tycker det är bra att England sätter ner foten och säger att nu är det nog, detta tolererar inte vi. Att de vågar stå på sig. Kanske är det bättre, på lång sikt, att man debaterar mot rasister. Jag vet inte. Men ibland är det skönt att folk tydligt visar att nu är det nog.

För en bra kritik av Fitna, se Fitna Remade.

This entry was written by johanna, posted on februari 14, 2009 at 14:36, filed under Politik and tagged Fitna, Geert Wilders, Islamofobi, Storbritannien. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Helgen ger avtryck

Foto ClevelandSGS (flickr.com)

Ett av mina favoritalbum är Sly and the Familily Stone’s There’s a Riot Goin on frÃ¥n 1971. Ett album som av mÃ¥nga beskrivs som mörkt, eller svart. I alla fall jämfört med deras tidigare album Stand! frÃ¥n 1969. Det hände mycket galet kring Sly Stone och hans family under Ã¥ren 1969 och 1971: Bland annat droger, brÃ¥k och galna hundar. Och detta har gett avtryck i musiken.

Sly Stone var aktivist och rättighetskämpe, och han var en av de första, om inte den första, som in sitt band blandade musiker från olika etniciteter och kön. Svarta och vita, kvinnor och män.

Att välja ut en låt i detta album var svårt. Tillslut kom det ner till två val. Och valet blev detta. För att det är helg och solen skiner, och för att vintern snart är slut här.

This entry was written by johanna, posted on februari 8, 2009 at 13:02, filed under Aktivism, Musik and tagged Glad igen, Lägg till ny etikett, Sly Stone. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Vitt täcke över London

Det är härligt när det snöar i London. Inte bara för att man får vara hemma från jobbet, utan också för att snön lyser upp hela staden, och en vanligtvis grå och trist stad blir plötsligt vacker.

Igensnöad pub

Alla Londons bussar står stilla idag. Stora delar av tunnelbanenätet av lamslaget. Och många av Londons 8 miljoner invånare har svårt att ta sig till jobbet. En av dem är jag.

På radion pratar de om City, hur de vanligtvis myllrande businesskvarteren står stilla idag, att det nästan är spöklikt. I Guardian kan man läsa att snöovädret och den stillastående staden kan komma att kosta Storbritannien 1 miljon PUND! Hur mycket pengar är inte det egentligen?! Och denna smäll slår till perfekt i finanskrisen.

En stor förlust i monetära mått mätt, men kanske en liten vinst i mänsklig glädje. När jag stapplar ut på de isiga gatorna för att köpa bröd ser jag vuxna leka tillsammans med sina barn i stora snöhögar. De byggs snögubbar och det kastas snöbollar, bredvid står farmor och farfar och filmar det hela. Varenda människa går runt med kameran eller filmkameran. Några försöker skydda sig mot de stora snöflingorna genom att bära paraply. Kostymklädd person 1 kastar snöboll på kostym klädd person 2, båda fnittrar förtjust. Kidsen som brukar röka weed i trapphuset ligger i snön och gör snöänglar. I kvarteret där jag bor har det aldrig varit så mycket liv förut.

This entry was written by johanna, posted on februari 3, 2009 at 00:22, filed under Annat and tagged London, Snöoväder. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Filmtips: Me and the Mosque

Jag vill ta tillfället att rekommendera Zarqa Nawaz fantastiska dokumentär Me and the Mosque.

Under de senaste 15 åren har könsseparation i moskéer i Canada blivit allt vanligare. Gardiner sätts upp, väggar och balkonger byggs, och olika ingångar för olika kön anses viktigt. Allt detta för att separera kvinnor och män. I samtliga fall är det kvinnor som får sitta bakom gardinerna och väggarna och uppe på balkongerna. Detta gör att det blir mycket svårare, i vissa fall omöjligt, för kvinnor att följa predikan.

Dr. Tareq Suwaidan (vänster) menar att det inte finns något i Koranen som säger att män och kvinnor måste separeras i moskéer. Zarqa Nawas (höger) känner sig inte riktigt välkommen i alla moskéer idag. (Foton från nfb.ca och flickr.com/photos/umar/)

Zarqa Nawaz ser med förskräckelse på utvecklingen mot könssegration . Hon minns sin barndom då moskéer var roliga och öppna platser att umgås på, och att praktisera sin religion i. Idag känner hon sig inte längre lika välkommen i moskén, hon talar om en spirituell ensamhet.

Genom att resa runt i landet (Canada) och prata med kvinnor, Imaner och hadith-experter, undersöker hon dels hur andra ser på utvecklingen mot könsseparation i moskéer, men också vad det finns för grund för detta i Koranen och i hadith (hadith är den näst viktigaste skriften inom Islam efter Koranen).

Jag tycker att det är en bra dokumentär för att den lyckas, bland annat genom att dra in humor i dessa alvarliga diskussioner, kritisera utvecklingen i vissa muslimska communities utan att för den sakens skull kasta dynga på Islam som religion, inte heller på gruppen muslimska män. Något som verkar vara svårt. Titta till exempel på kritiken och ilskan efter Halal-TV.

Zarqa Nawaz upptäcker, föga förvÃ¥nande, att det inte finns nÃ¥gra belägg för könssegregation i moskéer, varken i Koranen eller i hadith. Men, som den mycket karismatiske Dr. Tareq Suwaidan säger: de som argumenterar för en könsseparation behöver inte vilja nÃ¥gon illa – de tror nog att de gör det rätta, men de är okunniga, och kanske ocksÃ¥ ignoranta. Hade de bara tagit sig tid att läsa Koranen hade de ocksÃ¥ lärt vad som faktiskt stÃ¥r där.

Filmen kan köpas på National Film Board of Canada (Tyvärr finns det ingen svensk text, än så länge). Man kan också titta på filmen på YouTube, det är bara att söka.

This entry was written by johanna, posted on februari 1, 2009 at 22:35, filed under Feminism, Politik. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.