Slavhandel och Gorée Island

Det var mest jobb i Dakar, men vi hann ändå besöka den omtalande ön Gorée och dess House of Slaves. Gorée är en liten ö som ligger utanför Dakar och är känd för sin slavhistoria, framförallt för sitt välbevarade slavhus (House of Slaves), som numera är ett museum, och den berömda dörren utan återvändo (Door of No Return). Vi besökte såklart museet och fick en guidad tur.

The House of Slaves har en förfärlig historia. Det byggdes någon gång under 1780-talet. Ett tvåvåningshus där Européerna bodde på övervåningen och slavarna hölls fångna i små celler på bottenvåningen. Män, kvinnor och barn hölls åtskilda. Alla satt fastbundna med kedjor kring armleder, fotleder, och hals. De fick lämna cellen en gång om dagen för att gå på toaletten. Mat fick de, i alla fall männen som var värda mer om de var stora och starka.

Längst in i detta hus hittar man The Door of No Return, en dörr i väst som leder rätt ut i havet. Genom denna dör passerade människorna för att ombordstiga de skepp som tog dem till Amerika. Och när de väl passerat igenom denna dörr fanns det ingen återvändo. Det skulle aldrig mer sätta sin fot i Afrika.

Som enda Europé i gruppen kände jag mig inte speciellt stolt över mina förfäder. Hur kunde de?

Att det är omdebatterat hur många som egentligen var fångar i The House of Slaves kanske inte spelar någon roll för dess symboliska värde idag. Jag läser på Wikipedia att det är finns olika teorier hur viktig plats för slavhandel Gorée egentligen var, vissa verkar mena inte alls var så jättemånga som var fångar i The House of Slaves. Men det kanske inte spelar någon roll. The House of Slaves har kommit att symbolisera slavhandeln, kanske för att huset är så välbevarat än idag och att man faktiskt kan titta in celler och känna på väggar och föreställa sig hur det verkligen var.

Att det symboliska värdet är stort kan förstÃ¥r man av att sÃ¥ mÃ¥nga kända personer har besökt Gorée och the House of Slaves. PÃ¥ven (vilken vet jag inte) har besökt The House of Slaves, och bett om ursäkt Ã¥t vÃ¥r sida. Och, som vÃ¥r guide sa, ”visst förlÃ¥ter vi men vi glömmer aldrig.” Nelson Mandela har ocksÃ¥ varit där. Han kröp in i en cell där de förr i tiden slängde in slavar som hade varit olydiga. En liten mörk jordhÃ¥la. Fem eller tio minuter senare hade Mandela kommit ut sakande och grÃ¥tande. HÃ¥lan hade framkallat hemska minnen frÃ¥n hans tid i fÃ¥ngenskap. James Brown har ocksÃ¥ varit pÃ¥ besökt. Han hade tydligen grÃ¥tit hela tiden. Det var en plats som denna som hans, och mÃ¥nga Afro-amerikaners, historia har blivit raderade. När slavarna skeppades till Amerika togs deras namn ifrÃ¥n dem och de fick ett nummer i stället, vilket gör att Afro-amerikaner har väldigt svÃ¥rt att spÃ¥ra varifrÃ¥n i Afrika de ursprungligen kommer ifrÃ¥n.

This entry was written by johanna, posted on juni 28, 2009 at 12:26, filed under Annat and tagged Dakar, Slavhandel. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Apropå ord och inga visor

Foto från the Photo Essay "Iraqi Women: Looking Beyond the Veil" http://www.iwpr.net/?p=icr&s=f&o=351778&apc_state=henpicr200811

Och apropå s uttalande om att förbjuda burka på allmänna platser i Frankrike.

Jag tycker att exakt samma ord och meningar har olika betydelse beroende på vem det är som säger det.

Häromdagen kläckte min chef ut sig (ni vet hon med så starka åsikter om saker och ting) att kvinnor som går omkring i burka i Frankrike eller Sverige eller where ever kan åka hem till Afghanistan, eller var de nu kommer ifrån, om de nu är så fästa vid sitt idiotiska klädesplagg. (Sarkozys uttalande kom några dagar senare som ett brev på posten.)

Min chef säger: ”Att täcka hÃ¥ret kan jag förstÃ¥ – jag gillar det inte men jag kan förstÃ¥ det – men att hÃ¥lla pÃ¥ och täcka hela ansiktet, vad i hela friden är det för fasoner? (Jag förstÃ¥r väl vad hon menar, men jag som kanske är lite mer reflekterande tycker att det hela är lite mer komplex än sÃ¥.)

Hon säger ocksÃ¥ att hon tycker att ”slöjförbudet” i skolor i Frankrike är en mycket bra idé.

Jag frågar om hon inte tror att förbud som dessa får kontraproduktiv effekt då de presenteras och klubbas igenom av vita medelklasmän.

Hon slÃ¥r ut med armarna: ”Jag är ingen vit medelklass man, jag är svart, kvinna och muslim.”

Jag slÃ¥r ut med armarna: ”Du ja, men Europa styrs av vita medelklassmän, och en och annan vit kvinna. Och det är de som bestämmer. Och vad du just sa har inte ha samma innebörd om jag säger det eller om Sarkozy säger det.

Jag tillhör en generation, eller en skola, som har läst och blivit lite småfrälst i Judit Butler. Och vi tänker att samma handlig, ja till och med samma ord, kan ha olika innebörd och betydelse i olika kontexter. För att ta det klassiska exemplet: tänker er handlingen att tända eld på ett kors i någons trädgård, det är ett brott. Men visst är det ett annorlunda (värre) brott att tända eld på ett kors i en svart familjs trädgård jämfört med en vit familjs trädgård. Med hela Ku Klux Klan historien betyder ett bränt kors i en svart familjs trädgård hets mot folkgrupp och rasism. Ett bränt kors i en vit familjs trädgård betyder inte det, i denna kontext är det bara lite allmänt creepy. Alltså samma handlig får olika betydelse beroende på historia, beroende på kontext.

Jag drar detta vidare till att kritisera kulturer, religioner, beteenden etc. Vi kan inte kritisera kulturer, religioner, etc. på samma sätt oberoende av om vi står innanför eller utanför religionen eller kulturen eller vad det nu är vi vill kritisera.

Att inse detta, och hitta nya och annorlunda begrepp och vägar att kritisera religioner och traditioner, är vikigt för oss vita feminister för att tydligt separera oss från allt som luktar främlingsfientlighet. För vi är inte främlingsfientliga, och vi vill inte ha något med dessa grupper att göra. Jag vill kunna kritisera vissa beteenden sagda härstamma från Islam, och jag vill kunna göra detta utan att för den sakens skull stå på samma sida som Sverige Demokraterna.

Det är lustigt att det är just de rasistiska partierna som högljut snackar om kvinnor rättigheter.

Fotot i detta inlägg, och andra fina foton, hittar du här.

This entry was written by johanna, posted on juni 24, 2009 at 18:07, filed under Feminism, Politik and tagged Islam, Islamofobi, Min chef, Sarkozy. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Ord och inga visor

Min chef vet minsann vad hon tycker om saker och ting. Född och uppvuxen i Senegal, och som praktiserande muslim, har hon en hel del åsikter om muslimska kvinnors klädstil.

När vi vandrade längs gatorna i Dakar, Senegal, berömde jag de Senegalesiska kvinnornas vackra kläder. Klänningar och schalar i alla tänkbara färger i de vackraste mönster. Stora glittrande smycken runt hals och armleder. Allt bärs upp av långa slanka kroppar som smidig slingrar sig fram genom de dammiga gatorna, ibland med ett barn fastknytet på ryggen, eller en stor korg på balanserande på huvudet. Alltså inte alls vad man i väst associerar med muslimsk dress code, vilket oftast är mörkt och grått och täckande.

Min chef hÃ¥ller med. Men suckar. ”Ser du alla dessa kvinnor som i hijab?”

”Nej” säger jag ”jag ser faktiskt inte en enda i hijab”

”JorÃ¥” säger hon ”vänta bara, du kommer se, fler och fler väljer att klä sig i detta hemska plagg. Men det ska jag säga dig, detta har ingenting med Islam att göra. Ingenstans i Koranen stÃ¥r set att kvinnor ska täcka hÃ¥ret.”

”Jag vet” säger jag för jag har hört det förut ”endast Profeten Mohameds fruar täcker sitt hÃ¥r.”

”Precis” säger min chef ”och att täcka sitt hÃ¥r har ingen rot i vÃ¥r kultur heller. Men nu kommer de där mannliga fundamentalisterna och säger hur saker och ting ska vara. Men de vet inte vad de snackar om. Jag tänker minsann kämpa mot denna trend sÃ¥ länge jag lever. Jag hoppas jag hinner  se en förändring innan jag dör.”

Insh’Allah

Kvinna klädd i vackra färger skyndar iväg.

This entry was written by johanna, posted on juni 20, 2009 at 11:04, filed under Feminism, Politik and tagged Hijab, Min chef, Senegal. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Glad midsommar

Jag frågade mina jobbarkompisar idag:

Do you have any public or religious holidays where the only purpose of the day is to get as drunk as possible?

Ms Italien: rynkar pannan och tittar p̴ mig Рnej.

Ms Senegal: We are Muslims we don’t drink.

Ms Pakistan: No no no.

Ms: Nigeria: Skrattar – you Swedes crazy.

Ms England – Does Fridays count? The purpose of Fridays is to get as drunk as possible, right?

Det är vad jag kallar Northen European Friendship.

Ha en kul midsommar allihopa. Hälsningar från en Londonbo som sitter hemma och surar.

This entry was written by johanna, posted on juni 19, 2009 at 18:54, filed under Annat and tagged Misommar. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

nyhetsbrist

Trots att jag inte läst nyheterna på flera veckor har jag förstått att det pågår saker i Iran.
Hur bra representerar denna video situationen i Iran?
För våldsam?
För maskulin?

This entry was written by johanna, posted on at 16:13, filed under Politik and tagged Iran, Revolution. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.