våldtogs

En kvinna våldtogs och mördades på en Atmosphere konsert i Albuquerque, USA år 2003. Hon var bara 16 år. Förövaren var 22. Tyvärr är våldtäksmord inte ovanliga i vår sjuka värld.  Visst är alla inblandade i dessa hemska brott offer.  Därför är det vikigt att andra denna värld, därför är feminism viktigt.

I låten That Night (på You Can’t Imagine how Much Fun We Are Having skivan) bearbetar gruppen händelsen. Lika ärligt som vanligt, och genialt. Och Gud är en Hon. Och jag gillar t-shirten Slug har på sig…

This entry was written by johanna, posted on juli 31, 2009 at 09:34, filed under Feminism, Musik and tagged Atmosphere, Hip-Hop, Våld. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Ahmadinejad Del 2

Ja. Det är okej att inte gilla Irans president Ahmadinejad. Jag kommer här kort och konsist presentera fyra argument för detta påstående, och inspiration har jag fått från min kära vän Rochelle.

1. Ahmadinejad ljuger och använder fulargument. Han skitar ner den politiska debatten och ger inte det Iranska folket vad de vill ha – en intellektuell intressant politisk debatt.

Sedan 2005 har Irans ekonomi gått riktigt dåligt, både inflation och arbetslöshet har ökat. Men istället för att seriöst diskutera detta i debatter inför valet, tyckte Ahmadinejad att det var mer relevant att hoppa på sina motståndare med tråkiga personangrepp. För att nämna ett av flera exempel: Han anklagade Musavis fru för att fuskat sig in på universitet. Man förolämpar aldrig någons fru. Inte i Iran. Man håller tyst, även om det man säger må vara sant (vilket jag inte säger att det är).

2. Regimen, med Ahmadinejad i täten, kämpar med näbbar och klor för att tysta kritiska röster: media kontrolleras och aktivister grips och fängslas, demonstranter mördas.

I fredags greps människorättsaktivisten Shadi Sadr. Hon har kontakter världen över så hennes fall uppmärksammas även i Svensk media. Men ytterligare hundratals har gripits, många ungdomar, runt 200. Vad händer med dem? Vem har koll? Vem bryr sig?

Demonstranter har också mördats. Vi känner ju till fallet Neda. Den unga kvinnan som sköts ihjäl av basij polis. Hon stod tillsammans med sin far. Var inte våldsam. Gjorde inte något olagligt. Denna video visar hur hon träffas i hjärtat av en kula, hur hon ramlar omkull, hur hennes far skriker och skriker och skriker. Titta inte om du är känslig, det är otäckt.

Inte bara Neda har mördats. Officiellt är dödssiffran nu 27 personer. Andra källor säger 56 döda.

Behöver jag fortsätta?

3. Anti- Ahmadinejad betyder nödvändigtvis inte att man är anti- regimen, eller anti- The Islamic Republic of Iran.

Ahmadinejad representerar inte på något sätt Iranska revolutionen, inte heller The Islamic Republic of Iran. Det finns många religiösa män och politiker inom regimen som kritiserar både Ahmadinejad och Khamenei (Supreme Leader). Till exempel Mahdi Karubi som är en Mullah. Mahdi Karubi är religiös får man anta. Han vill ha The Islamic Republic of Iran. Men inte  Ahmadinejads Islamic Republic.

Att påstå att de som stöder revolutionen också stöder Ahmadinejad är fel.

4. Sist men inte minst. Konferensen mot rasism i Genève i April 2009.

Här hade Ahmadinejad chansen att diskutera Israel och rasism med de Europeiska ledarna, här hade han kunnat få dem att lyssna. Istället får han dem att resa sig och gå ut. Att förneka omfattningen av förintelsen är inte acceptabelt. Europeiska ledarna gjorde rätt som gick ut. Tyvärr så tror jag att vinnarna i detta fall är Israel och dess politiker. De fick rejält med vatten på kvarnen när det gäller deras anti-semitanklagelser.

This entry was written by johanna, posted on juli 23, 2009 at 15:32, filed under Politik and tagged Ahmadinejad, Förtryck, Iran. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

MJ och rasism?

Lördagskväll i London. De regnade som vanligt och jag stannade hemma med vänner. Couscoussallad, jordgubbar, öl och vin och massa musik. Vi låg på golvet och lyssnade igenom alla Michael Jacksons album. Och vi kollade på alla Micheals musikvideos vi kunde hitta, vi projekterande dem på väggen, och låsades att vi var där, i publiken.

Jag frågade de andra om de trodde att Michael Jackson skulle vara lika stor och populär som han är idag om han inte hade blivit vit med åren, om hans hudfärg inte hade ändrats. Med ”stor” menade jag såklart inte stor i betydelsen musikalisk inflytelserik, utan stor i antal sålda album, stor i folkmun, stor popularitet, ja ni förstår.

Vi funderade ett tag. Instinktivt ville alla säga ”nej, såklart hudfärg, eller kön för den delen, inte påverkar sådant”. Min amerikanska vän sa att han inte trodde ”race” var så betydande längre, i alla fall inte i USA, i alla fall inte de senast 20 åren.

Men tittar man på listan över artister med flest sålda album ser den läskigt vit ut, och läskigt mannlig.

Varför?

En anledning kan ju vara att det är vita män som sitter på pengar i världen i dag, vita män har råd att köpa skivor, och de köper helst skivor gjorda av andra vita män. Men varför köper vita män vita manliga skivor? Rasism? Sexism? Eller handlar det helt enkelt om vad man kan relatera till?

Nja eller nej säger jag. Världen är orättvis och jag tror detta speglas i musikindustrin. Vita män, framför allt i de högre klasserna, har lättare att lyckas när det gäller precis allt. Även när det kommer till göra och sälja musik. Vita mäns musik är inte bättre, men de blir ändå större stjärnor och får mer betalt. Precis på samma sätt som vita mäns ledarskap är inte bättre men det sitter där de sitter, och får mer betalt.

Så med detta resonemang skulle Michael Jacksons hudfärg alltså spela roll. Hade han inte varit vit hade han kanske varit en Jimmy Hendrix, någon alla känner till och vet är betydelsefull, men inte mycket mer änså. Michael skulle inte vara The King.

Vad tror ni?

Här kommer en mycket bra video från The King. Skulle jag kunna dansa sådär skulle jag vara lycklig.Tänk att glida in på en jobbintervju på detta sätt, det vore coolt.

Ps bilden högst upp kommer från The 1 and only Ali Cat

This entry was written by johanna, posted on juli 20, 2009 at 19:36, filed under Feminism, Musik and tagged Michael Jackson, Rasism, Sexism, The King, Världens mest sålda album. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

OK att ogilla Ahmadinejad Del 1

Medge, du ville gärna gilla Ahmadinejad.

Vänsterintellektuell som du säkert är har du tappat förtroendet för Väst, för FN, för USA och för Europa.  8 år med George W Bush som världsledare har vi sett hur USA gång på gång har brutit mot internationella lagar – de har invadert Irak utan FNs konsensus. Vi har sett hur USA gång på gång brutit mot människliga rättigheter – de har låst in människor utan rättegång på Guantanamo basen i Cuba. Och vi har sett hur Israel har ockuperat land, vi har set hur Israel mördat tusentals oskyldiga människor.

Du står där, häpen, och bevittnar hur resten av Västvärden tystnar. Det tycks som att USA och Israel tillåts att bryta mot våra gemensamma lagar. Lagar du trodde på, lagar du trodde skulle leda till en rättvis värld. Europas tystnad gör dig vansinnig, du känner dig maktlös och du har tappar din tro på demokratin.

Det finns dock en man som vågar uppmärksamma det som det hyschas så mycket om, och denna man är Ahmadinejad. Du bevittnar skrämt men ändå med viss förtjusning hur han diskvalificerar USA, hur han säger saker som ingen annan vågar säga. Kanske såg du hans tal på Columbia University, och visst hörde du rykten som sa att han utspel om att utplåna Israel från kartan endast var en felöversättning.

Så kommer valet i Iran. Ahmadinejad vinner och Västvärlden skriker valfusk! Du läser konservativa tidningar som The Economist och The Times, tidningar som ilsket pekar ut Iran som landet utan demokrati. Samma tidningar som har varit, och är, knäpptysta om USA:s förtryck och övergrepp.

Den här Ahmadinejad, du vill liksom gilla honom. Du vill gilla honom för att de andra, USA och västvärldens alla ”demokratiseringslagar”, hatar honom.

Men jag har tänkt. Och jag har kommit fram till att det är okej att hata Ahmadinejad. Inte bara för att han förnekade förintelsen, vilken är en anledning i sig, utan det finns fler saker. Mer om detta i Del 2.

Summan av kardemumman är att vi kan trovärdigt bekämpa kolonialismen – ja kolonialismen, vi koloniserar fortfarande – och ändå hata Ahmadinejad.

Bild på Ahmadinejad är hämtad hos Daniella

This entry was written by johanna, posted on juli 18, 2009 at 13:52, filed under Politik and tagged Ahmadinejad, Förtryck, FN, Iran, Israel, USA. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

För fred

17 Juli, explosioner i Jakarta, och svarta tidningsrubriker som skriker TERRORISM. Sverigedemokraterna jublar, och klyftorna i världen vidgas, återigen.

En dag som denna vill jag visa en kortfilm. En kortfilm om kvinnor som kämpar mot extremism. Först ut är Hadiya, en ung kvinna i London som under tio år var involverad i organisationen Hizb ut-Tahrir. Hizb ut-Tahrir vill ha en enad och transnationell muslimsk stat, där muslimska lagar ska styra. Målet är att denna stat ska inkludera hela världen. Hadiya berättar varör hon gick med, och varför hon lämnade.

Andra delen av filmen följer kampen för fred i Nordirland, ett land som har varit utsatt för extremism och våld under flera årtionden. Protestanter mot Katoliker i ett segregerat samhälle. Söndagen 30 Januari 1972 sköts 13 demonstranter, alla katoliker, ihjäl av brittisk militär. Något som är svårt att glömma. Anne Carr kämpar för fred. Hon berättar hur hon har blivit utsatt för extremism i sitt privatliv och hur hon i dag bekämpar detta.

Tredje delen handlar om Beatriz Abril Alegre. Hon förlorade sin 19-åriga bror i terrorattackerna i Madrid 2004. Terrorattacker  som tog 191 liv. Hon kämpar mot Islamofobi. Hon kräver rättvisa och fred, inte hämnd.

This entry was written by johanna, posted on juli 17, 2009 at 10:54, filed under Aktivism, Politik and tagged Extremism, Islam, Konfilkt, Nordirland, Spanien. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Patriarkat och hip-hop

För första gången någonsin (tror jag) har jag hör ordet ”patriarkat” nämnas i en låt. Jag är mycket glad och förväntansfull.

Låten heter ”Like the Rest of Us”, albumet ”Life Gives You Lemons and You Paint That Shit Gold”,  och gruppen är Atmosphere, en hiphopgrupp från Minneapolis.

Hiphop, en genre som många förknippar med sexism och förtryck efter att ha tittat för mycket på MTV. Hiphop är mer än så, den är politisk och poetisk, och feministisk verkar det som!

Jag såg Atmosphere live för några veckor sen, på Scala i London. Det var stort. Tyvärr gjorde inte ljudteknikern sitt bästa jobb, men så är det ofta på Scala.

Bilden på Slug, Atmosphere, hittade jag hos totallylikeduh.

This entry was written by johanna, posted on juli 15, 2009 at 11:10, filed under Musik, Politik and tagged Feminism, Hip-Hop. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Blod från burkan

Fick en intressant artikel skickad till mig ” The burka is a cloth soaked in blood” (Läs också kommentarerna till denna artikel. Till skillnad från DN och Svenskan har Guardian vett nog att sortera bort alla kommentarer av typen ”öööh är du dum i huvudet eller miffo”. Kommentarer av denna typ dominerar ju tyvärr i de svenska tidnigarna).

Hur som helst, artikelförfattaren - Rahila Gupta – pratar om burkan och dess symboliska värde, och vad burkan innebär för kvinnor i andra delar av världen. Hon tycker inte att ett förbud är en bra väg att gå, men hon frågar sig varför muslimska kvinnor väljer att bära detta plagg.

Ungefär såhär resonerar hon:

I andra delar av världen tvingas dina muslimska systrar att bära sjal (notera att hon pratar inte bara om burkan utan om alla huvudbonader muslimska kvinnor bär). Bär de inte sjalen riskerar de att bli mördade, stenade, misshandlade. Det droppar blod från sjalen. Jag vet att du min vän frivilligt väljer att bära detta plagg, men varför? Genom att välja detta förminskar du implicit dina systrars kamp mot detta plagg. Tänk på hur många kvinnor som har offrat sina liv för kampen att slippa att bära sjal, för att få valfrihet. Visa lite solidaritet nu. Det är dags att vi kvinnor prioriterar vår ”gender identy” framför ”religious identity” eller ”comunity identity”.

Och jag håller med henne. Hade jag varit muslim hade jag nog inte burit sjal just av ovanstående anledning: att kvinnor i andra delar av världen har offrat och offrar fortfarande sina liv för att slippa dessa påtvingade klädesplagg. Dessutom tycker jag inte om sjalens symbolik: varför ska jag täcka mig för att män inte kan kontrollera sig?

Men lätt för mig att säga, jag är ju inte muslim. Så jag undrar, kan samma resonemang tillämpas på något av alla de val som jag gör?

Inte bära vitt på mitt bröllop har jag ju tänkt på förut. Men mer då?

This entry was written by johanna, posted on juli 12, 2009 at 11:43, filed under Feminism, Politik and tagged Burka, Förtryck, Feminism, Hijab, Islam. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Iranska terrorister i Sverige?

Iranska terrorister som har flytt till Sverige stormar Iranska ambassaden, läser jag i Teheran Times.

Men det enda jag finner när jag läser Svensk media om protesterna utanför Iranska ambassaden i Stockholm är våld och våld. Våld är det enda som tycks vara intressant, politiken bakom våldet försvinner. Och jag lär mig inget. Det intressanta får jag istället söka från ”the real source”.

Igår finner jag mig sälv äta lunch tillsammans med fem kvinnor från Iran. Jag äter en falafel men alldeles för mycket chilisås, de andra dricker te.  Vi sitter på kontoret där jag jobbar, runt ett stort bord. Jag har ingen aning om vilka de är, inte heller vad de gör här.  Så är det när man jobbar på ett kontor där komunikationen inte riktigt funkar.

Men där sitter jag i alla fall. Kvinnorna är i olika åldrar och verkar vara i London av olika anledningar. En kvinna är i medelåldern och bor numera och jobbar på ett universitet i Nordamerika. En annan kvinna är något yngre, hon  är aktivist och är bara i London över några dagar, hon ska åka tillbaka till Iran i morgon, till de andras förtret. En annan kvinna, kanske 30 år, har precis flytt Iran, hon riskerar att bli fängslad om hon stannar, på grund av sin aktivism. Hon verkar tycka allt är hopplöst.

Vi pratar om Iran, och jag får lära mig att Iranska ”comunities” i just Sverige och Tyskland skiljer sig från andra Iranska comunities utanför Iran. Sverige och Tyskland har väldigt politiskt aktivta Iranska comunities. Iranier i Sverige, till skillnad från Iranier i till exempel England, är politiska flyktingar, det har flytt Iran på grund av sin aktivism. Iranier i England är mer aristrokater, kanske …

”Ja motståndsrörelsen mot The Islamic Republic of Iran är stark i Sverige”, säger en av kvinnorna och ler. ”Du har väl hört om attacken mot ambassaden, typiskt Iranier, helt galna!”

Ja, jag har hör och läst litegrann om attacken mot ambassaden. Men mest har jag läst om våldet, på SVT, på SVD och Sydsvenskan.

Teheran Times säger att demostranterna utanför ambassaden i Sverige var bland annant medlemmar från terroristgruppen Mujahedin Khalq Organization (MKO), även kallad People’s Mujahedin of Iran (PMOI) Men bara för att Teheran Times säger så behöver det ju inte vara sant. PMOI är terrorstämplade av USA, Candada, Iran och Iraq. Men inte, sedan Januari 2009, av EU.

Intressant tycker jag. Jag har lärt mig något, och jag vill veta mer. Det är om detta vill jag läsa i svensk – och annan – media.

Bilder från harrystaab

This entry was written by johanna, posted on juli 8, 2009 at 21:52, filed under Politik and tagged Stormning av Iranska ambassaden, Terrorism. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Om burkan igen

Nej, jag tycker inte om Sarkozy uttalande om ett förbud mot burkan, och jag ska förklara varför. Men först undrar jag vad vi menar när vi lite löst sådär pratar om ”burka”. Jag antar att vi menar kvinnor som täcker hela ansiktet förutom ögonen. Dock finns det olika sätt att klä sig på detta sätt, man kan ha Burka (ofta bär kvinnor detta i Afghanistan), man kan har Niqab. Kolla in här och lär olika sätt vissa muslimska kvinnor väljer att täcka sig. Till Sarkozy  och alla andra: Om ni håller koll på begreppen ger det er lite mer trovärdighet i debatten.

Varför tycker jag Sarkozy borde hålla tyst:

1. Jag tycker män, inklusive muslimska män och ”moderna västerländska” män inte ska lägga sig i hur kvinnor klär sig. Det är upp till oss att debattera detta, att revolutionera detta. Vi klarar av det bara ni lyssnar.
2. När det kommer till kvinnors rättigheter i allmänhet verkar Sarkozy inte bry sig speciellt mycket. Han säger att han är emot burkan för att det är en symbol för kvinnans underording/slaveri (och ja, jag håller med). Men han utalar sig inte om till exempel våldet mot kvinnot i Frankrike. En av tio franska kvinnor är utsatta för våld av manliga nära och kära, och i snitt dör 6 franska kvinnor i månaden till följd av detta våld. Hur många kvinnor bär burka i Frankrike? Det är faktiskt bara en liten liten del av alla franska muslimer. Och Sarkozy, det är faktiskt inte (bara) kvinnor i burka som kan tänkas vara förtryckta, kvinnoförtrycket finns överallt. Kämpa mot annat kvinnoförtryck Sarkozy, utala dig om mer än bara burkan. Då skulle jag kanske tro att du verkligen bryr dig.
3. Jag, och andra, tycker att det verkar som Sarkozys uttalande mest var populistiskt. Och tyvärr försöker han, liksom många andra manliga politiker, vinna röster på kvinnors bekostnad. (Vi kommer ju ihåg George W Bush och Tony Blairs påståenden att de minsann skulle gå in i Afghanistan med buller och bong, vapen och våld, för att rädda de förtryckta kvinnorna. Och vi all tror på detta big time.) Synd tycker jag.

This entry was written by johanna, posted on juli 1, 2009 at 11:34, filed under Feminism, Politik and tagged Förtryck, Feminism, Sarkozy. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.