Göra upp med vårt förflutna

För 60 år sedan drevs både Italien och Tyskland av regimer med totalitära ideologier. Hur har de två länderna bearbetat detta sedan andra världskriget?

Jag kom och tänka på detta eftersom jag har läst nyheter både från Italien och Tyskland denna vecka. Bägge artiklarna länkade på sätt och vis tillbaka till fascismen och nazismen, och det fick mig att fundera. Varför är dessa länder så långt ifrån varandra ideologiskt idag?

Italien. Berlusconiregeringen vill införa en ny lag, tuffare tag mot invandrare. Implementeras denna lag är det den mest främlingsfientliga lag Europa har sett sedan 1940-talet. Men det är inte judar som drabbas denna gång, nu är det hundratusentals olagliga invandrare.

Intellektuella i Italien vädjar till övriga Europa att sätta stopp för Berlusconi. Skulle den föreslagna lagen implementeras, skulle bland annat etnicitetöverskidande äktenskap kunna förbjudas. Kvinnor som vistats olagligt i Italien och som föder barn, kommer inte att ha rätten till sitt barn, hennes barn kan tas ifrån henne! Detta kallas fascism. Och inte ens Mussolini gick så långt.

I Tyskland har en Hitlerhälsande tomte väkt stor debatt. Man frågar sig huruvida tomten är ett konstverk eller hets mot folkgrupp. Kan Tysklands hårda anti-nazism lagar förbjuda tomten?

I Tyskland är nästan allt som har med Hitler och nazismen att göra förbjudet, eller åtminstone har varit förbjudet. Att förneka förintelsen är ett brott i Tyskland. Vykort med Hitler på är förbjudet. Det har till och med diskuterats om ett överstruket hakkors ska förbjudas. Hajo Funke, professor i Political Science på Berlins Universitet, försvarar förbuden. ”Extremhögern är på framfart och vi måste stoppa det” säger han i tidningen Time Aug 24.

Är det inte märkligt hur Tyskland och Italien, från att en gång för inte så länge sedan varit ganska lika, idag skiljer sig så markant? I Tyskland sätter en sketen tomte igång ett ramaskri, i Italien kan en extremt främlingsfientlig lag komma att implementeras. Det verkar som att Tyskland försöker, med alla tänkbara medel, göra upp med sitt förflutna, medan Italien verkar ha glömt sitt.

Varför gör Tyskland upp med sitt förflutna, men inte Italien? Och hur påverkar det deras relation? Och hur påverkar det EU och EUs politik?

Är fascismen, via Italien, på väg tillbaka till Europa? Eller kommer Tyskland sätta stopp för detta?

Så många frågor men ack så få svar.

God natt.

This entry was written by johanna, posted on augusti 20, 2009 at 22:59, filed under Politik and tagged Facsism, Italien, Nazism, Tyskland. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Måndagsmusik

Måndagar är alltid lite sådär småtrista tycker jag. Tack Lord att det är en hel vecka kvar till nästa måndagsmorgon. Fyra dagar kvar till helg. Fyra långa dagar ty jag måste jobba över en hel del. Och spara pengar. Och tvätta och städa.

En liten uppmuntran behövs:

This entry was written by johanna, posted on augusti 17, 2009 at 22:06, filed under Musik and tagged Atmosphere, Instrumentalt, Måndagsångest. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Feminism över kulturgränser

Vem får tala för vem?

Får Väst tala för Öst?

Eller, något som jag tycker är mer intressant, får västerländska kvinnor tala för muslimska kvinnor? Får västerländska kvinnor representera muslimska kvinnor?

Detta är en viktig fråga, speciellt i ljuset av ökad religiös fundamentalism (inte bara muslimsk sådan, utan även kristen och judisk och alla möjliga religioner), och tysta vita feminister.

Lite bakgrundsfakta. Vi har kolonialiseringen. Vi, Västvärlden, var länge ute i världen med vapen och våld. Vi styrde och ställde och bestämde. Tills revolutionen kom, och med den independence day. Fysiskt drog vi oss tillbaka. Vi la ner våra vapen och erkände allas lika värde. Men våra idéer lät vi stanna. Vi visste minsann vad som var rätt och fel, vad som var gott och ont. Vi koloniserade fortfarande, inte med vapen och våld, men vi tvingade på andra våra idéer, våra värderingar. Vi vita västerländska feminister såg oss som frigjorda. Och vi såg vårt största uppdrag att rädda våra systrar i Öst. Våra muslimska systrar. Vi såg dem som offer. Handlingsförlamade offer. Med all välmening, men vi var färgade av det rasistiska västerländska samhället.

Tills Öst slog bakut. De handlingsförlamade offren slog bakut. Edward Said skrev boken Orientalism som fick enorm uppmärksamhet, och Gayatri Spivak skrev Can the subaltern speak?. Bland annat.

Väst fick sin läxa. Låt muslimska kvinnor tala för sig själva. Låt muslimska kvinnor bestämma själva vad de vill ha och inte ha. Vad vet jag hur det är att växa upp i Afghanistan? Inte mycket. Nej, men då kanske jag ska hålla käften.

Men hur tysta ska vi västerländska feminister vara? Kan vi överhuvudtaget bidra med något angående muslimska kvinnors rättigheter? För att svara på denna fråga borde vi väl först reda ut vad en västerlänsk kvinna är för något. En kvinna som föds i USA av Afghanska föräldrar, är hon västerländsk? Har hon mer rätt att uttala sig om Afghanska kvinnor än till exempel en blåögd svenska som har bott flera år i Afghanistan och skrivit sin doktorsavhandlig om Afghanistan? En påläst amerikanska som pluggat genusvetenskap och multikulturalism, har hon mindre rätt att uttala sig om muslimska kvinnors rättigheter än till exempel en muslimisk läkare i Danmark? Bara för att ge några exempel.

Sally Armstrong är ursprungligen från Kanada, men har bott i Afghanistan i många år nu. Hon är en Amnesty International Human Rights Award winner. Och hon har nyligen publicerat en bok om kvinnor i Afghanistan: Bitter Roots, Tender Shoots: The Uncertain Fate of Afghanistan’s Women. Klart man ska får kritisera denna bok. Men jag tycker att det är trist när kritiken liksom blir ”hon är från väst vad vet hon”. Och jag tycker det är konstigt när sådan kritik framförs av muslimer i väst som inte ens är från Afghanistan. Varför har dessa muslimska men icke-afghanska kvinnor företräde att tala för Afghanska kvinnor framför någon som Sally Armstrong? Jag hänger inte med.

Vi västerländska feminister har varit tysta länge nu. Och jag känner många muslimska feminister som känner sig svikna. Faktiskt. De undrar varför vi inte explicit stödjer dem i deras kamp för rättigheter. Vår tystnad resulterar i ett implicit stöd till fundamentalismen. Vi progressiva kvinnor ställer oss på samma sida som de mest extrema konservativa krafter. Hur kommer det sig?

Dessutom, kanske kan ett utanförperspektiv bidra med något nytt, något värdefullt? Vi i väst ska inte bestämma, vi ska inte säga vad som är rätt och fel, men jag tror vi kan bidra. Om vi blir inbjudna till dialog. Jag tror, och jag har en genomtänkt argument för detta påstående, men jag vet inte säkert.

Vad säger ni?

This entry was written by johanna, posted on augusti 13, 2009 at 23:02, filed under Feminism and tagged Fundamentalism, Islam, Kolonialism, Orientalism, Väst vs. Öst. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Jämställt? My ass

Sömning semesterdag och jag surfar in på DN. Läser om en flicka som blivit misshandlad och en ung kvinna som blivit mördad. Igen. Dessa återkommande kvinnomord. (Googla eller DN-sök på ”kvinnomord”, du får hundratals träffar.)

Och Sverige är världens mest jämställda land. Brukar vi inte säga så? Vad ojämställd vår värld måste vara. Fruktansvärt ojämställt.

Detta är dödligt våld som riktas mot kvinnor av en enda anledning – de är kvinnor. Det finns en term för detta våld: Femicide. Dags att börja använda denna terminologi i den allmänna debatten tycker jag. För detta är inte bara enstaka svartsjuka män eller enstaka galningar som gömmer sig i skogen. Detta är könsförtryck. När ska vi erkänna dessa förtryckande strukturer? Maktstrukturer som dödar kvinnor i alla åldrar.

This entry was written by johanna, posted on augusti 4, 2009 at 18:12, filed under Feminism, Politik and tagged Femicide, Feminism, Kvinnomord, Våld. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

SD pk?

Har vi i Sverige börjat se Sverigedemokraterna som politisk korrekta? Har vi glömt att de är en grupp extremister som vi ska akta oss mycket noga för.

Sverige och semester. Jag sitter på vårdcentralen och väntar på att få en spruta fästingvaccin. Plockar upp närmaste tidning. Kyrknytt eller Krykans Nya eller liknande. På första sidan vajar en regnbågsflagga: någonstans i tidningen kan man tydligen läsa om religionens plats i Pride. Intressant. Detta ville jag läsa.

Tyvärr hinner jag inte läsa queerartikeln ty jag fastnar vid en intervju med en medelålders man. Denna man ska tydligen ställa upp i årets kyrkoval. Han kallar sig en ”Kristen Patriot” och han är en stolt kandidat för Sverigedemokraterna. Redan här rynkar jag på pannan. I artikeln får jag vidare läsa att multikulturalism är en fara för den svenska värdegrunden (vilken de svenska värdegrunden är står det däremot inte). Dessutom är homosexualitet en fara för familjeidealen. Dessa viktiga familjeideal som hela samhället vilar på. Sen var det inte så mycket mer med det. Ingen kritik, inga ifrågasättanden. Bara tack och hej, och trevligt att råkas.

Jag måste säga att jag blev paff. Kändes nästan som om det var helt politiskt korrekt att uttrycka sig så som denna, inte särskilt intelligenta, kristna patriot gjorde. Som om intervjun var med diverse socialdemokrat. Inga konstigheter.

Men det är det väl inte? Det är väl en hel del konstigheter. Inte är Sverigedemokraterna politisk korrekta?

Yttrandefrihet jag vet. Men jag vet inte om jag gillar att rasister och homofober och sexister får uttrycka sig oemotsagda i media. Som om det vore helt okej att tycka så. För det är det inte.  Jag vet, Kyrknytt eller vad-blaskan-nu-hette är en liten skittidning, men ändå. Skulle andra extremister från andra religioner få uttrycka sig sådär i en Svenssontidning? Tror inte det. DN skriver mycket bättre och mer nyanserat om Sverigedemokraterna och kyrkovalet. Så ska det låta.

Personligen tycker jag att Sverigedemokrater och andra extremister från alla möjliga religioner och grupper ska skickas på ett träningsläger. Där skulle de lära känna varandra och då skulle de ju inse att de faktiskt har en hel del gemensamt. De skulle de få lära sig lite av kritiskt tänkande och en gnutta om människan och rättigheter. Sen tror jag att problemet kan vara löst. Inga mer SD , inga fler trångsynta personer som inte tänker längre än näsan räcker. Först då kan vi rädda våra svenska värdegrunder.

Kanske ska man ta och rösta i  det här kyrkovalet trots allt, för att stödja de vettiga människorna.

Svenska flaggan, än så länge hyfsad fin, men vem vet vad som komma skall. Bilden hittade jag hos Kicki

This entry was written by johanna, posted on augusti 3, 2009 at 18:53, filed under Politik and tagged Politiskt Korrekt, Rasism, Sverigedemokraterna, Yttrandefrihet. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.