kroppar & ideal

Ibland läser jag Time Magazine. En gång i veckan får jag hem nyheter om vad män tycker och tänker om världen, och vad de tänker och tycker om andra män. Jag får veta hur bra män är när det kommer till olika viktiga grejer, som att motverka miljöförstöring och jobba mot en bättre och fredligare värld. De allra bästa männen är amerikanare. God bless America. (Ibland är dessa analyser faktiskt bra. Därför fortsätter jag läsa.) En gång i kvartalet kommer det två tidningar från Time, dels det vanliga numret och dels en bilaga för mig. En bilaga för kvinnor. En bilaga om dyra handväskor och senaste sminket. Ibland kan man läsa en intervju med en kvinna som har gjort karriär. Ja det finns faktiskt sådana kvinnor, även om de inte är så intressanta att de platsar i den riktiga tidningen.

På första sidan till denna bilaga för kvinnor står en halvnaken docka och tittar in i kameran med slö blick. Nej jag menar kvinna, en halvnaken kvinna. Tyger av siden blåser kring henne och täcker bröst och underliv. En kvinna är det. Jag tittar lite noggrannare, eller är det en docka? Kvinna, docka, kvinna, docka? Jag undrar. Samhället svarar: kvinna eller docka vem bryr sig. Same, same, different name.

Nakna figurer som ska föreställa kvinnor finns överallt. Jag står och väntar på bussen. Jag läser Metro. Jag promenerar till jobbet. Jag går till snabbköpet, till pubben, till klubben. Kan inte undivka dessa bilder. De tvingas på mig.

Låt statistiken tala: Varje vecka utsätts jag och andra tjejer (och killar för den delen) oundvikligen för runt 5000 bilder av photoshopade kvinnokroppar. Vi ser på dessa fejkkvinnor och vi tror att det är så vi ska se ut. Det är så vi ska se ut, annars är det något fel på oss. Annars måste vi ändra oss. Men att försöka se ut som en plastdocka är omöjligt, vi är ju gjorda av kött och blod. Trots det försöker vi, om och om igen. Vi bara bantar, gör en och annan skönhetsoperation, köper mer och mer smink och ständigt nya kläder. Hela tiden nya utmaningar. Större och större krav. Visste ni att plastkirurgin som växer snabbast just nu är unga flickor som opererar sitt underliv? Tydligen ska man se ut på ett visst sätt mellan benen. Sjukt. Och sjukare kommer det bli.

Vissa kallar detta för kulturellt våld riktat mot kvinnor. I boken Bodies diskuterar Susie Orbach ideal och den sjuka syn vi har på kvinnokroppar i vårt samhälle idag. Hon talar om våld mot kvinnor. Det är våld mot kvinnor ty dessa ideal får tjejer att förstöra sina kroppar. Och sina själar. Majoriteten av alla kvinnor går ständigt omkring och tänker på vikt och kost och utseende. Vem är snyggast i rummet? Är jag tillräkligt snygg? Förtjänar jag att leva?

En killkompis påpekar att även killar har dessa krav på sig: ”Kolla reklamfilmer, alla killar har ju muskulösa kroppar och minimalt med fett. Tiden då man bara kunde dricka öl och spela biljard är förbi.” Jag håller med honom, kraven på killars utseende ökar också. Men killar kan åtminstone ta upp en tidning som Time Magazine – eller vilken nyhetstidning som helst för den delen – och förstå att som kille kan man vara både ful och bra. Men kan man som tjej vara ful och bra på samma gång? Jag är tveksam.

Så hur ska vi ändra på detta? Hur ska vi ta tillbaka våra kroppar?

This entry was written by johanna, posted on oktober 21, 2009 at 22:06, filed under Feminism and tagged Feminism, Ideal, Kvinnokroppen, Susie Orbach. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Kvinna i Hip-Hop

Kvinna i hip-hop, inte kvinnan i hip-hop (det är en helt annan historia.)

Dagar blir veckor, veckor blir månader, och något jag länge tänkt skriva om försvinner, drunknar i jobb, debatter om niqab, födelsedagar, obesvarade mejl och facebook-pokes. Hon jag under så lång tid tänkt skriva om är en ny, ung kvinna inom brittisk hip-hop. Hon kallar sig Speech Debelle och hennes första album heter Speech Therapy.

Jag såg henne live för några månader sedan på Ronnie Scotts Jazz Club i Soho. En fancy fancy jazz club, där många av världens mest hyllade jazzmusiker har spelat. Den där sensommarkvällen på Ronnie Scotts uppträder Speech Debelle tillsammans med Roots Manuva. Glöm allt dåligt jag sagt om Roots. Detta framträdande är fantastiskt. Jag menar det verkligen. Vi halvligger i röda soffor och dricker rödvin ur stora kupor. Ljudet är obeskrivligt bra. Scenen är liten. Allt är nära.

Roots Manuva har sagt att brittisk hip-hop skiljer sig från den amerikanska. Då amerikanarna rappar om pimps, hoes and bitches, rappas det i England om pubben, pennys och drinking bitter. Är det djupare i England? Kanske inte, men det är mer verklighetstroget och ärligare. Speech Debelle är ärlig. Någon sa någon gång att lyssna på hennes album känns som att läsa hennes dagbok. Tänkte hon på att flera tusen skulle lyssna på låtarna när hon spelade in dem?

Speech Therapy är bra. Första låten på albumet heter Seacrching:

Bilden där uppe är från www.speechdebelle.com

This entry was written by johanna, posted on oktober 17, 2009 at 19:49, filed under Musik and tagged Hip-Hop, Roots Manuva, Speech Debelle. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Så är det inte

Muslimer är inte homofoba. Muslimer måste inte bära slöja. Låt inte en liten grupp tala för alla. Det är inte rasism eller islamofobi att säga att vi inte tolererar homofobi i Sverige. Det är däremot ett rasistisk beteende att baserat på okunnighet och rädsla tillskriva alla människor i en grupp samma karikatyrlika egenskaper. Att tro att muslimer är homofober och att muslimska kvinnor måste bära slöja är just en sådan rasistisk karikatyr. Tyvärr finns det fundamentalistiska krafter inom Islam som gör allt för att hålla upp de här karikatyrerna.

Jag har precis lästa två artiklar på Newsmill: ”Svenskarna har också en hederskultur som förtrycker avvikare” (Porang Zahedi) och ”Vi kvinnor i niqab är inte förtryckta och vet vad vi gör”(Leila Mahmoud & Aliya Khalifa).

Den förra artikeln argumenterar att svenskar förtrycker homofober på samma sätt som muslimer förtrycker homosexuella. Homosexualitet likställs med incest, och med hänvisning till Islam argumenterar författaren att detta är synd. Den senare artikeln är skriven av två niqabbärande kvinnor och argumenterar att kvinnor i niqab inte är förtryckta. Också här hänvisar författarna till Islam och påstår att bära slöja (hijab) är ett krav inom Islam.

Det finns massor att invända mot det två newsmillartiklarna, framförallt mot Zahedis inte så genomtänkta argument, men jag tänkte först och främst fundera över hur artikelförfattarna väljer att definiera Islam och muslimer. De verkar så bestämt veta vad som är rätt och vad som är fel inom Islam. Jag tror inte att det är så enkelt.

Författarna till båda artiklarna beskriver sin syn på Islam som en absolut sanning, men egentligen talar de bara om en av många tolkningar av Islam. De påstår att en rätt så snäv och fundamentalistisk tolkning av Islam är den absolut rätta. Mahmoud & Khalifa skriver tillexempel att ”i ren islamisk lära är det obligatoriskt för den muslimska kvinnan att täcka hela sin kropp i en så kallad hijab (en täckande klädsel) […]Bärandet av hijab är någonting alla lärda inom islam är ense om.” Zahedi skriver att ”muslimer fördömer homosexualitet och incest av samma anledning, nämligen att de är synder, det vill säga hos Gud förhatliga gärningar.” Han påstår vidare att polygyni är en ”muslimsk rättighet”.

Jag vill påstå att detta inte är Islam i någon absolut form. Detta är tolkningar av Islam. Och det finns lärda muslimer som hävdar annorlunda, som tolkar annorlunda. En av flera lärda muslimska ledare som säger att slöja inte är obligatoriskt inom Islam är Soheib Bencheikh. Soheib Bencheikh är en religiös ledare, och således en lärd man får man lov att säga. Han har studerat Islam i många år på det prestigefyllda universitetet Al-Azhar University i Egypten. Mahmoud & Khalifa påstående att ”bärandet av hijab är någonting alla lärda inom islam är ense om” är alltså inte korrekt.

I många länder i Västafrika är majoritetsbefolkningen muslimer, men de flesta av dessa västafrikaner bär inte hijab eller niqab. Ska vi säga att miljoner människor i Västafrika lever fel och syndigt? Att de inte har klarat av att tolka Islam riktigt? Såklart vi inte kan säga så. I Västafrika dominerar en annan tolkning av Islam. Och vi kan varken säga att det är absolut rätt eller absolut fel, det är en tolkning.

Att synsätet pÃ¥ homosexualitet inom Islam endast är en tolkningsfrÃ¥ga är ganska självklart eftersom ordet homosexualitet (eller andra synonyma begrepp) inte nämns i de heliga skrifterna, varken i Koranen eller Hadith. Ofta när man diskuterar homosexualitet inom Islam hänvisar man till ”Historien om Lut”. Dock är inte alla överrens om att Historien om Lut handlar om homosexuella, vissa menar att det handlar om tillexempel pedofili.  Zahedi argumenterar att Islam är emot homosexualitet genom att citera följande ur Koranen: ”Ni gÃ¥r, upptända av lust, till män i stället för till kvinnor! Nej, ni driver verkligen era utsvävningar för lÃ¥ngt!” (7:81). Jag läser detta citat om och om igen. Jag är inte övertygad om att detta innebär att homosexualitet bör förbjudas, eller att homosexualitet är en synd. Är ni? (Dessutom, ska man läsa Koranen ska man helst läsa den pÃ¥ arabiska, de handlar om översättning, etc.)

Återigen tillåts fundamentalistiska muslimer uttala sig som representanter för Islam, fast att inte alls alla håller med dem i deras konservativa tolkningar. De pratar om muslimer som om de vore en homogen grupp där alla tycker lika. Som om att vara muslim betyder att man är homofob och för slöja. Så är det inte. Så är det inte. Det tåls att sägas igen: Så är det inte.

This entry was written by johanna, posted on oktober 7, 2009 at 20:57, filed under Politik and tagged Homofobi, Islam, Islamofobi, Rasism. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.