Undvik att bli våldtagen

De senaste veckorna har jag läst flertalet artiklar om hur man som tjej ska undivka att bli våldtagen i jul. Bland annat läste jag en artikel i gratistidningen Metro som hette ”Don’t become a rape victim at Christmas”.  En annan artikel läste jag nyss på nätet.

Jag läser att jag inte ska dricka så mycket alkohol, att jag ska undvika att gå omkring ensam sena kvällar, alltid ha uppsyn över min drink, etc. etc. Jag har hör det mesta förut.

Däremot är det sällan jag ser liknande tips på hur killar ska bete sig, därför tycker jag följande råd bör spridas. De är ju fantastiska!

MEN

Be careful over the festive season!

If you must go out and use alcohol then remember these simple rules:

10 Sexual Assault Prevention Tips Guaranteed to Work!

1. Don’t put drugs in people’s drinks in order to control their behaviour
2. When you see someone walking by themselves, leave them alone
3. If you stop to help someone with car problems, remember not to assault them
4. Take care not to open an unlocked door or window when not invited
5. If you are in a lift and someone else gets in, be careful – remember not to assault them
6. Take care when in a laundrette, remember that people go to laundrettes to do their washing, do not attempt to assault someone who is alone in a laundrette
7. Use this simple BUDDY SYSTEM: If you really are unable to stop yourself assaulting people, ask a friend to stay with you at all times while you are out in public
8. Be honest with people, don’t pretend to be a caring friend in order to gain the trust of someone you want to assault, always tell someone first if you are planning to assault them. If you don’t communicate your intentions the other person may assume that you do not plan to rape or assault them
9. Take care, remember it is illegal and wrong to have sex with someone who is asleep or unconscious, every year lots of men end up in prison for rape – don’t be one of them
10. Carry a whistle or rape alarm (these are bulky items that look like a marker pen that women are expected to carry around with them at all times, perhaps a female friend could lend you one) then if you are worried you might accidentally assault someone you can hand the alarm to a friend or passerby so they can use it to alert the authorities and stop you from doing something you would regret

(Please note that if you can refrain from assaulting anyone who lives with you then the authorities would prefer it if you stayed indoors rather than attempting to go out and enjoy yourself, especially between the hours of 9pm and 2.30am over the holiday season. Many thanks for your attention.)

This entry was written by johanna, posted on december 3, 2009 at 13:50, filed under Feminism and tagged Män och kvinnor, Våldtagen. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

kroppar & ideal

Ibland läser jag Time Magazine. En gång i veckan får jag hem nyheter om vad män tycker och tänker om världen, och vad de tänker och tycker om andra män. Jag får veta hur bra män är när det kommer till olika viktiga grejer, som att motverka miljöförstöring och jobba mot en bättre och fredligare värld. De allra bästa männen är amerikanare. God bless America. (Ibland är dessa analyser faktiskt bra. Därför fortsätter jag läsa.) En gång i kvartalet kommer det två tidningar från Time, dels det vanliga numret och dels en bilaga för mig. En bilaga för kvinnor. En bilaga om dyra handväskor och senaste sminket. Ibland kan man läsa en intervju med en kvinna som har gjort karriär. Ja det finns faktiskt sådana kvinnor, även om de inte är så intressanta att de platsar i den riktiga tidningen.

På första sidan till denna bilaga för kvinnor står en halvnaken docka och tittar in i kameran med slö blick. Nej jag menar kvinna, en halvnaken kvinna. Tyger av siden blåser kring henne och täcker bröst och underliv. En kvinna är det. Jag tittar lite noggrannare, eller är det en docka? Kvinna, docka, kvinna, docka? Jag undrar. Samhället svarar: kvinna eller docka vem bryr sig. Same, same, different name.

Nakna figurer som ska föreställa kvinnor finns överallt. Jag står och väntar på bussen. Jag läser Metro. Jag promenerar till jobbet. Jag går till snabbköpet, till pubben, till klubben. Kan inte undivka dessa bilder. De tvingas på mig.

Låt statistiken tala: Varje vecka utsätts jag och andra tjejer (och killar för den delen) oundvikligen för runt 5000 bilder av photoshopade kvinnokroppar. Vi ser på dessa fejkkvinnor och vi tror att det är så vi ska se ut. Det är så vi ska se ut, annars är det något fel på oss. Annars måste vi ändra oss. Men att försöka se ut som en plastdocka är omöjligt, vi är ju gjorda av kött och blod. Trots det försöker vi, om och om igen. Vi bara bantar, gör en och annan skönhetsoperation, köper mer och mer smink och ständigt nya kläder. Hela tiden nya utmaningar. Större och större krav. Visste ni att plastkirurgin som växer snabbast just nu är unga flickor som opererar sitt underliv? Tydligen ska man se ut på ett visst sätt mellan benen. Sjukt. Och sjukare kommer det bli.

Vissa kallar detta för kulturellt våld riktat mot kvinnor. I boken Bodies diskuterar Susie Orbach ideal och den sjuka syn vi har på kvinnokroppar i vårt samhälle idag. Hon talar om våld mot kvinnor. Det är våld mot kvinnor ty dessa ideal får tjejer att förstöra sina kroppar. Och sina själar. Majoriteten av alla kvinnor går ständigt omkring och tänker på vikt och kost och utseende. Vem är snyggast i rummet? Är jag tillräkligt snygg? Förtjänar jag att leva?

En killkompis påpekar att även killar har dessa krav på sig: ”Kolla reklamfilmer, alla killar har ju muskulösa kroppar och minimalt med fett. Tiden då man bara kunde dricka öl och spela biljard är förbi.” Jag håller med honom, kraven på killars utseende ökar också. Men killar kan åtminstone ta upp en tidning som Time Magazine – eller vilken nyhetstidning som helst för den delen – och förstå att som kille kan man vara både ful och bra. Men kan man som tjej vara ful och bra på samma gång? Jag är tveksam.

Så hur ska vi ändra på detta? Hur ska vi ta tillbaka våra kroppar?

This entry was written by johanna, posted on oktober 21, 2009 at 22:06, filed under Feminism and tagged Feminism, Ideal, Kvinnokroppen, Susie Orbach. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Kvinna i Hip-Hop

Kvinna i hip-hop, inte kvinnan i hip-hop (det är en helt annan historia.)

Dagar blir veckor, veckor blir månader, och något jag länge tänkt skriva om försvinner, drunknar i jobb, debatter om niqab, födelsedagar, obesvarade mejl och facebook-pokes. Hon jag under så lång tid tänkt skriva om är en ny, ung kvinna inom brittisk hip-hop. Hon kallar sig Speech Debelle och hennes första album heter Speech Therapy.

Jag såg henne live för några månader sedan på Ronnie Scotts Jazz Club i Soho. En fancy fancy jazz club, där många av världens mest hyllade jazzmusiker har spelat. Den där sensommarkvällen på Ronnie Scotts uppträder Speech Debelle tillsammans med Roots Manuva. Glöm allt dåligt jag sagt om Roots. Detta framträdande är fantastiskt. Jag menar det verkligen. Vi halvligger i röda soffor och dricker rödvin ur stora kupor. Ljudet är obeskrivligt bra. Scenen är liten. Allt är nära.

Roots Manuva har sagt att brittisk hip-hop skiljer sig från den amerikanska. Då amerikanarna rappar om pimps, hoes and bitches, rappas det i England om pubben, pennys och drinking bitter. Är det djupare i England? Kanske inte, men det är mer verklighetstroget och ärligare. Speech Debelle är ärlig. Någon sa någon gång att lyssna på hennes album känns som att läsa hennes dagbok. Tänkte hon på att flera tusen skulle lyssna på låtarna när hon spelade in dem?

Speech Therapy är bra. Första låten på albumet heter Seacrching:

Bilden där uppe är från www.speechdebelle.com

This entry was written by johanna, posted on oktober 17, 2009 at 19:49, filed under Musik and tagged Hip-Hop, Roots Manuva, Speech Debelle. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Så är det inte

Muslimer är inte homofoba. Muslimer måste inte bära slöja. Låt inte en liten grupp tala för alla. Det är inte rasism eller islamofobi att säga att vi inte tolererar homofobi i Sverige. Det är däremot ett rasistisk beteende att baserat på okunnighet och rädsla tillskriva alla människor i en grupp samma karikatyrlika egenskaper. Att tro att muslimer är homofober och att muslimska kvinnor måste bära slöja är just en sådan rasistisk karikatyr. Tyvärr finns det fundamentalistiska krafter inom Islam som gör allt för att hålla upp de här karikatyrerna.

Jag har precis lästa två artiklar på Newsmill: ”Svenskarna har också en hederskultur som förtrycker avvikare” (Porang Zahedi) och ”Vi kvinnor i niqab är inte förtryckta och vet vad vi gör”(Leila Mahmoud & Aliya Khalifa).

Den förra artikeln argumenterar att svenskar förtrycker homofober på samma sätt som muslimer förtrycker homosexuella. Homosexualitet likställs med incest, och med hänvisning till Islam argumenterar författaren att detta är synd. Den senare artikeln är skriven av två niqabbärande kvinnor och argumenterar att kvinnor i niqab inte är förtryckta. Också här hänvisar författarna till Islam och påstår att bära slöja (hijab) är ett krav inom Islam.

Det finns massor att invända mot det två newsmillartiklarna, framförallt mot Zahedis inte så genomtänkta argument, men jag tänkte först och främst fundera över hur artikelförfattarna väljer att definiera Islam och muslimer. De verkar så bestämt veta vad som är rätt och vad som är fel inom Islam. Jag tror inte att det är så enkelt.

Författarna till båda artiklarna beskriver sin syn på Islam som en absolut sanning, men egentligen talar de bara om en av många tolkningar av Islam. De påstår att en rätt så snäv och fundamentalistisk tolkning av Islam är den absolut rätta. Mahmoud & Khalifa skriver tillexempel att ”i ren islamisk lära är det obligatoriskt för den muslimska kvinnan att täcka hela sin kropp i en så kallad hijab (en täckande klädsel) […]Bärandet av hijab är någonting alla lärda inom islam är ense om.” Zahedi skriver att ”muslimer fördömer homosexualitet och incest av samma anledning, nämligen att de är synder, det vill säga hos Gud förhatliga gärningar.” Han påstår vidare att polygyni är en ”muslimsk rättighet”.

Jag vill påstå att detta inte är Islam i någon absolut form. Detta är tolkningar av Islam. Och det finns lärda muslimer som hävdar annorlunda, som tolkar annorlunda. En av flera lärda muslimska ledare som säger att slöja inte är obligatoriskt inom Islam är Soheib Bencheikh. Soheib Bencheikh är en religiös ledare, och således en lärd man får man lov att säga. Han har studerat Islam i många år på det prestigefyllda universitetet Al-Azhar University i Egypten. Mahmoud & Khalifa påstående att ”bärandet av hijab är någonting alla lärda inom islam är ense om” är alltså inte korrekt.

I många länder i Västafrika är majoritetsbefolkningen muslimer, men de flesta av dessa västafrikaner bär inte hijab eller niqab. Ska vi säga att miljoner människor i Västafrika lever fel och syndigt? Att de inte har klarat av att tolka Islam riktigt? Såklart vi inte kan säga så. I Västafrika dominerar en annan tolkning av Islam. Och vi kan varken säga att det är absolut rätt eller absolut fel, det är en tolkning.

Att synsätet på homosexualitet inom Islam endast är en tolkningsfråga är ganska självklart eftersom ordet homosexualitet (eller andra synonyma begrepp) inte nämns i de heliga skrifterna, varken i Koranen eller Hadith. Ofta när man diskuterar homosexualitet inom Islam hänvisar man till ”Historien om Lut”. Dock är inte alla överrens om att Historien om Lut handlar om homosexuella, vissa menar att det handlar om tillexempel pedofili.  Zahedi argumenterar att Islam är emot homosexualitet genom att citera följande ur Koranen: ”Ni går, upptända av lust, till män i stället för till kvinnor! Nej, ni driver verkligen era utsvävningar för långt!” (7:81). Jag läser detta citat om och om igen. Jag är inte övertygad om att detta innebär att homosexualitet bör förbjudas, eller att homosexualitet är en synd. Är ni? (Dessutom, ska man läsa Koranen ska man helst läsa den på arabiska, de handlar om översättning, etc.)

Återigen tillåts fundamentalistiska muslimer uttala sig som representanter för Islam, fast att inte alls alla håller med dem i deras konservativa tolkningar. De pratar om muslimer som om de vore en homogen grupp där alla tycker lika. Som om att vara muslim betyder att man är homofob och för slöja. Så är det inte. Så är det inte. Det tåls att sägas igen: Så är det inte.

This entry was written by johanna, posted on oktober 7, 2009 at 20:57, filed under Politik and tagged Homofobi, Islam, Islamofobi, Rasism. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Niqab – varning för fundamentalism?

Religionsfundamentalism

Även i Sverige tycks religionsfundamentalism få fäste. Religiösa grupper inom alla stora religioner tar allt mer politiskt makt, och försöker tvinga på sina åsikter på andra människor hur man ska leva ett rättfärdigt liv. I Sverige debatterar vi mer än gärna Islam. Alltid Islam. Nu senast en rektor på Åsö vuxengymnasium i Tensta som inte vill att studentskan Alia Khalifa ska bära niqab i skolan. Debatten är genast igång igen.

Vi likställer ofta religionsfundamentalism med en extrem form av Islam, men fundamentalister finns inom alla stora religioner. Demirbag-Sten skev nyligen i en omdebatterad artikel att ”kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend där islamister flyttat fram sina positioner” (DN 24 september 2009). Här skulle jag vilja byta ut ordet ”islamister” till det mer breda begreppet ”religiösa fundamentalister”. Kan det vara så att kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend där religiösa fundamentalister flyttat fram sina positioner?

Fundamentalister visar sin makt genom att kontrollera kvinnokroppar, sexualitet, och relationer mellan kvinnor och män (detta har analyserats förut). Ty det handlar om att skapa en identitet. För det är först då, när människor känner sig hemma i en viss identitet, som de går att styra. Kvinnokroppar, sexualitet och relationer mellan män och kvinnor kontrollers på många olika sätt i olika samhällen.  Demirbag-Sten säger att ”Burkan är ett av de mest bisarra uttrycken för den vilja till kontroll över kvinnans sexualitet och reproduktion som är central för de stora religionerna”. Jag håller nog med henne.

Så, kan något så oskyldigt som klädkoder vara ett exempel på ett varningstecken på ökad fundamentalism? En människorättsaktivist från Kanada som jag pratat med verkar tycka det. Hon berättar att i Kanada år 2004 -2005 diskuterades det på allvar, bland toppolitiker, om Sharialagar skulle införas. Kanada var faktiskt väldigt väldigt nära att införa Sharialagar. Lite bakgrundsfakta: Flera år tidigare hade höjda röster krävt att religiösa klädkoder måste accepterar i den offentliga sfären. Jamen det är väl inte så farligt. Sen krävde man att det skulle vara speciella tider på gymmet, eller i basängen, då bara kvinnor fick vara där. Ja, men det är väl inte heller så farligt? Sen att kvinnor bara skulle bli undersökta av kvinnliga läkare. Sen att kvinnliga poliser inte skulle få åka hem till religiösa familjer där det var stökigt av någon anledning, bara män skulle få göra hembesök. Här någonstans började det bli lite jobbigt, och folk började försiktigt säga ifrån. Men det var redan för sent. Fundamentalismen hade redan tagit sig in i denna politiska toppen. I en rapport publicerad i december 2004, rekommenderar regeringsledamoten Marion Boyd regeringen i Ontario att införa Sharialagar. (Rapporten finns att ladda ner. För mer info läs FAQ.) Implementering av Sharialagar diskuterades alltså nyligen i Kanada. På allvar.

Ett kanske allvarligare varningstecken på religiös fundamentalism är höjda röster mot fri abort. I Sverige har vi religiösa fundamentalister på regeringsposition. Många Kristdemokrater har en hel del suspekta åsikter när det kommer till frågan om abort. Utåt är partiet för fri abort, men inom partiet verkar alla inte vara helt övertygade. Kristdemokraterna har diskuterat införandet av ett nytt abortregister där kvinnors personnummer framkommer. Med andra ord, KD försöker kontrollera kvinnors kroppar, kvinnors sexualitet. De försöker tvinga på sin bibliska övertygelse på andra, istället för att – som icke-fundamentalister – låta sin tro vara en privatsak. Om sisådär tjugo år kanske vi lär ut kreationismen istället för Darwins teorier i Svenska skolor. Precis som de gör i vissa stater USA. Det är väl inte helt omöjligt?

Tyvärr finns det ingen term att använda för fundamentalism inom kristendomen. Jag har sett att folk (inklusive Demirbag-Sten) använder begreppet ”islamister” för att benämna fundamentalister inom Islam. Kanske kan vi kalla vissa KD:are och andra kristna fundamentalister för ”kristendomister”? Men låter det verkligen lika läskigt som ”islamister”?

Tillbaka till klädkoder. Jag tänker ofta: ”Hur farligt kan det vara? Ett stycke tyg, vem skadar det egentligen?” Men tittar vi på fenomenet på samhällsnivå istället för individnivå, ja då känns det lite läskigare. Jag vill leva i ett samhälle där religion är en privatsak. Ingen ska, utifrån religiösa motiv, få styra och ställa hur folk ska bete sig. Men det är fakta, världen har blivit allt mer religiös det 20 senaste åren. Fundamentalimen växer. Och vi, samhället, tillåter detta genom att vi låter en grupp självutnämnda ledare, alltid män, få tala för en hel grupp. Vi lyssnar sällan på kvinnor. Framför allt inte om dessa kvinnor inte håller med de självutnämnda manliga ledarna. Svenska patriarkatet i ett nötskal.

Sist men inte minst, och med en tanke till paragrafen ovan: Jag häpnas över vissa kommentatörer i en hel del bloggar angående Demirbag-Sten senaste artikel i DN. Skulle man kasta sån skit på en person om personen vore man? Nope. Det vet vi att man inte gör. Män bemöts med sakargument, kvinnor bemöts med skit. (Jag håller absolut inte med om allt Demirbag-Sten skriver, men jag är tillräkligt begåvad att hitta bra motargument.)

This entry was written by johanna, posted on september 29, 2009 at 19:29, filed under Feminism, Politik and tagged Dilsa Demirbag-Sten, Fundamentalism, Islam, Kristendom, Niqab, Varningstecken. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Tännsjö missuppfattar queerteori

En kort kommentar till Torbjörn Tännsjö debatt artikel i dagens DN.

Tännsjö tänker fel när det gäller queerteori. Han påstår att queerteorin ser valet av kön som något önskvärt. Att queerteori säger att vi alla ska få välja om vi vill vara man eller kvinna, och inte som idag tvingas i en könskategori. Tännsjö frågar sig sen om fler val verkligen gör oss lyckliga. Han drar referenser till val av mobiloperatör och elleverantör, och säger att fler val inte alls gör oss lyckligare. ”Det är svåra val, de stressar oss, vi grips av ångest då vi tror att vi valt fel.”

Queerteori handlar inte alls om vår rätt att välja kön precis som vi väljer elleverantör. Queerteroi handlar om att sudda ut gränserna mellan man och kvinna. Ta bort kategorierna ”man” och ”kvinna”. Låt oss växa upp som människor, fria från könsbegränsningar. Kön är inget viktigt.

Ja, det är biologiska skillnader mellan människor. Men bara för den sakens skull behöver vi inte klassificera in människor i två robusta, uteslutande, kategorier: Antingen är du kvinna och då förväntas du vara, och tycka, och känna si och så. Eller så är du man och då förväntas du vara, tycka, och känna si och så. Något annat finns inte. Man eller kvinna. Välj. Och valet kommer påverka dig resten av livet. Det är detta queerteori är emot.

Tännsjö skriver ofta för att provocera. Och det lyckas han med. Och det är väl bra också. Men jag tycker han ska undvika att provocera genom att förnedra människor. Speciellt människor som tillhör en utsatt grupp. Det är inte nödvändigt att uttrycka sig som han gör. ”[…] transsexuella män, som är besatta av tanken att bli ”riktiga” kvinnor”[…]”.

This entry was written by johanna, posted on september 25, 2009 at 08:44, filed under Feminism and tagged DN debatt, Könsbyte, Queerteori, Torbjörn Tännsjö. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

makt och kvinnor

Aceh Provinsen i Indonesien

Religionsfundamentalism är på framfart. Extremt välorganiserade sveper de över världen och lämnar trasiga kvinnokroppar efter sig. Ursäktar sig i termer av ”kultur” och ”religion”, men egentligen handlar det om makt. Att demonstrera sin makt i en patriarkal kontext.

En kvinna i Sudan riskerar piskstraff för att hon bär byxor. En kvinna i Malaysia riskerar att bli pryglad för att hon dricker alkohol. Och nu senast i Indonesien: Kanske har det undgått en och annan att i Aceh – en provins in nordvästra Indonesien – har man implementerat vissa så kallade Sharialagar. Om ca 25 dagar kommer kvinnor (och män) bli stenade till döds om de har sex utanför äktenskapet. Homosexuella kommer inte att överleva i Aceh. Året är 2009.

I konflikter i patriarkala samhällen (det vill säga alla samhällen i hela världen) visar man sin makt, sitt övertag, genom att kontrollera kvinnokroppen. Till exempel: När fundamentalister blev starka i Somalia stenade de en flicka till döds och spred budskapet över världen: Se på oss, vi är starka. Detta är bara ett exempel av många.

Aceh har varit i konflikt i åratal. Separatister har velat ha ett självständigt Aceh, styrt av det de kallar religiösa lagar. Rebeller har härjat i djungeln, skapat oroligheter och terroriserat folket. Detta har inte sett bra ut för Indonesien, internationellt sett. Pappa FN har uppmanat Indonesien att ta itu med problemet. Annars får de inte vara med och leka.

År 2001 lät makteliten i Jakarta, Indonesien, Aceh införa en moderat typ av Sharialagar. För att tysta rebellerna. För att få lite vila, för att få lite fred, för att vinna nästa val. Sedan dess har fundamentalisterna vuxit sig starkare och starkare. Idag visar de sin styrka genom att införa ett urval av Sharialagar, vilka innebär hårda kontroller av kvinnors kroppar. Stening. (Att Sharialagar också förbjuder korruption har man liksom glömt bort i Aceh, ty sin makt visar de inte genom att förbjuda korruption utan genom att förtrycka kvinnor). Och ingen kan göra något åt det, Indonesien har tappat kontrollen över Aceh. Plötsligt insåg man: Shit, Aceh är bortom vår kontroll, vad hände? Och vad gör vi nu?

Precis på samma sätt förlorade regeringen i Pakistan kontrollen över Swat Valley.  Rebellerna fick som de ville i utbyte mot en stunds vapenvila. Flickskolor i Swat Valley stängdes. Kvinnor tvingades stanna inomhus.

Detta är inte kultur. Det är definitivt inte religion. Det är maktbegär. Det är patriarkat (ja jag använder fortfarande detta uttryck – patriarkat – ty jag tycker att det passa bra i denna kontext. Kom gärna med nåt annat förslag om ni har!)

Våld mot kvinnor får aldrig ursäktas i termer av ”religion” eller ”kultur”. Av massa anledningar. En anledning är det jag just försökt förklara.

This entry was written by johanna, posted on september 21, 2009 at 22:00, filed under Feminism, Politik and tagged Förtryck, Fundamentalism, Indonesien, Kvinnokroppen, Makt, Sharialagar. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Bojkott av Israel!

Trades Union Congress i Storbrittanien stöder nu – äntligen! –  en bojkott av varor producerade på illegala bosättningar i Israel.

Fantastiska nyheter! På mitt kontor firar vi med kaka till eftermiddagsteet. Kanske kan det bli en drink ikväll?

Belutet kom idag. Efter en lång debatt. Storbrittaniens fackföreningar joinar nu Sydafrika och Irlands fackföreningar i bojkotten. Är Sveige nästa? Förmodligen inte…

Ska kanske förtydligas att det inte är en generell bojkott, utan en riktad bojkott – endast mot varor från illegala bosättningar. Finns väl för- och nackdelar med det. Men jag tycker i alla fall att det är ett steg i rätt riktning.

Vi kommer ju ihåg hur internationell solidaritet fick Sydafrikas apartheidsystem på gungning. Varför är vi så ovilliga när det gäller Israel?

This entry was written by johanna, posted on september 17, 2009 at 16:09, filed under Politik and tagged Bojkott, Israel, Storbritanien. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

DJ Derek

Jag var förbi Notting Hill Arts Club i helgen och hade privilegiet att se den legendariska Bristol-legenden DJ Derek spela skivor.

Med sina 67 år i nacken är DJ Derek (Derek Morris) helt klart den äldsta discjockey jag någonsin skådat. Och en av de bästa. Han höll oss varma med Ska, Reggae, Dub och Dancehall fram till klockan två på natten (ganska tidigt för att vara Londonnatt, ganska lagom för att vara mig.)

Väggarna i Notting Hill Arts Club är helt kala, men fick färg och form av projekterat ljus. Anti-rasistiska slagord och ett och annat skivbolagsnamn. Hade du tur kunde Trojan (största skivbolaget när det kommer till Jamaikansk musik) projekteras mitt i pannan, som en snygg tatuering.

Och med sin Jamaikanska dialekt snackade DJ Derek mellan låtarna – Jah man – uppmanade oss att bekämpa rasism etc. Politik och musik i ett, kan det bli bättre?

Tänk att, som DJ Derek, han har varit med i Londons klubbscen i ca 40 år. Tänk att följa förändringen. Från 70-tal, genom 80- och 90-tal, och in i det nya millenniet. Har folk alltid gillat Ska? Hur såg mixarna ut på 80-talet? Dansade folk till Desmond Dekker i tajta jeans och tuperat hår? På samma sätt som vi dansar idag? Så svårt att föreställa sig.

Ett album som kanske kan vara bra är DJ Derek Presents… Sweet Memory Sounds. Tyvärr kan jag inte bjuda på ett smakprov eftersom jag inte har skivan i fråga.

Men här kommer något annat bra. En klassiker. Tänk er detta i en lite mer modern tappning.

Bilden på Ikonen där uppe kommer från benbenbenbenben.

This entry was written by johanna, posted on september 14, 2009 at 22:05, filed under Musik and tagged DJ Derek, Klubb, Notting Hill. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Hate the Muslim Woman

International Hate the Muslim Woman Contest:

This entry was written by johanna, posted on september 11, 2009 at 10:31, filed under Feminism, Politik and tagged Förtryck, Feminism, Fundamentalism, Islamofobi. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.