Slavhandel och Gorée Island

Det var mest jobb i Dakar, men vi hann ändå besöka den omtalande ön Gorée och dess House of Slaves. Gorée är en liten ö som ligger utanför Dakar och är känd för sin slavhistoria, framförallt för sitt välbevarade slavhus (House of Slaves), som numera är ett museum, och den berömda dörren utan återvändo (Door of No Return). Vi besökte såklart museet och fick en guidad tur.

The House of Slaves har en förfärlig historia. Det byggdes någon gång under 1780-talet. Ett tvåvåningshus där Européerna bodde på övervåningen och slavarna hölls fångna i små celler på bottenvåningen. Män, kvinnor och barn hölls åtskilda. Alla satt fastbundna med kedjor kring armleder, fotleder, och hals. De fick lämna cellen en gång om dagen för att gå på toaletten. Mat fick de, i alla fall männen som var värda mer om de var stora och starka.

Längst in i detta hus hittar man The Door of No Return, en dörr i väst som leder rätt ut i havet. Genom denna dör passerade människorna för att ombordstiga de skepp som tog dem till Amerika. Och när de väl passerat igenom denna dörr fanns det ingen återvändo. Det skulle aldrig mer sätta sin fot i Afrika.

Som enda Europé i gruppen kände jag mig inte speciellt stolt över mina förfäder. Hur kunde de?

Att det är omdebatterat hur många som egentligen var fångar i The House of Slaves kanske inte spelar någon roll för dess symboliska värde idag. Jag läser på Wikipedia att det är finns olika teorier hur viktig plats för slavhandel Gorée egentligen var, vissa verkar mena inte alls var så jättemånga som var fångar i The House of Slaves. Men det kanske inte spelar någon roll. The House of Slaves har kommit att symbolisera slavhandeln, kanske för att huset är så välbevarat än idag och att man faktiskt kan titta in celler och känna på väggar och föreställa sig hur det verkligen var.

Att det symboliska värdet är stort kan förstår man av att så många kända personer har besökt Gorée och the House of Slaves. Påven (vilken vet jag inte) har besökt The House of Slaves, och bett om ursäkt åt vår sida. Och, som vår guide sa, ”visst förlåter vi men vi glömmer aldrig.” Nelson Mandela har också varit där. Han kröp in i en cell där de förr i tiden slängde in slavar som hade varit olydiga. En liten mörk jordhåla. Fem eller tio minuter senare hade Mandela kommit ut sakande och gråtande. Hålan hade framkallat hemska minnen från hans tid i fångenskap. James Brown har också varit på besökt. Han hade tydligen gråtit hela tiden. Det var en plats som denna som hans, och många Afro-amerikaners, historia har blivit raderade. När slavarna skeppades till Amerika togs deras namn ifrån dem och de fick ett nummer i stället, vilket gör att Afro-amerikaner har väldigt svårt att spåra varifrån i Afrika de ursprungligen kommer ifrån.

This entry was written by johanna, posted on juni 28, 2009 at 12:26, filed under Annat and tagged Dakar, Slavhandel. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Glad midsommar

Jag frågade mina jobbarkompisar idag:

Do you have any public or religious holidays where the only purpose of the day is to get as drunk as possible?

Ms Italien: rynkar pannan och tittar på mig – nej.

Ms Senegal: We are Muslims we don’t drink.

Ms Pakistan: No no no.

Ms: Nigeria: Skrattar – you Swedes crazy.

Ms England – Does Fridays count? The purpose of Fridays is to get as drunk as possible, right?

Det är vad jag kallar Northen European Friendship.

Ha en kul midsommar allihopa. Hälsningar från en Londonbo som sitter hemma och surar.

This entry was written by johanna, posted on juni 19, 2009 at 18:54, filed under Annat and tagged Misommar. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Vitt täcke över London

Det är härligt när det snöar i London. Inte bara för att man får vara hemma från jobbet, utan också för att snön lyser upp hela staden, och en vanligtvis grå och trist stad blir plötsligt vacker.

Igensnöad pub

Alla Londons bussar står stilla idag. Stora delar av tunnelbanenätet av lamslaget. Och många av Londons 8 miljoner invånare har svårt att ta sig till jobbet. En av dem är jag.

På radion pratar de om City, hur de vanligtvis myllrande businesskvarteren står stilla idag, att det nästan är spöklikt. I Guardian kan man läsa att snöovädret och den stillastående staden kan komma att kosta Storbritannien 1 miljon PUND! Hur mycket pengar är inte det egentligen?! Och denna smäll slår till perfekt i finanskrisen.

En stor förlust i monetära mått mätt, men kanske en liten vinst i mänsklig glädje. När jag stapplar ut på de isiga gatorna för att köpa bröd ser jag vuxna leka tillsammans med sina barn i stora snöhögar. De byggs snögubbar och det kastas snöbollar, bredvid står farmor och farfar och filmar det hela. Varenda människa går runt med kameran eller filmkameran. Några försöker skydda sig mot de stora snöflingorna genom att bära paraply. Kostymklädd person 1 kastar snöboll på kostym klädd person 2, båda fnittrar förtjust. Kidsen som brukar röka weed i trapphuset ligger i snön och gör snöänglar. I kvarteret där jag bor har det aldrig varit så mycket liv förut.

This entry was written by johanna, posted on februari 3, 2009 at 00:22, filed under Annat and tagged London, Snöoväder. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Finkultur

Min kollega kommer ursprungligen från Västafrika, men hon har bott i London i cirka tre år nu.

Imorse när hon väckte sin son hittade hon en blå dalahäst bredvid honom i sängen.

Jag vaknar helst inte upp med dalahästar i sängen, men gärna till detta.

This entry was written by johanna, posted on januari 13, 2009 at 21:12, filed under Annat, Musik. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.