Ahmadinejad Del 2

Ja. Det är okej att inte gilla Irans president Ahmadinejad. Jag kommer här kort och konsist presentera fyra argument för detta påstående, och inspiration har jag fått från min kära vän Rochelle.

1. Ahmadinejad ljuger och använder fulargument. Han skitar ner den politiska debatten och ger inte det Iranska folket vad de vill ha – en intellektuell intressant politisk debatt.

Sedan 2005 har Irans ekonomi gått riktigt dåligt, både inflation och arbetslöshet har ökat. Men istället för att seriöst diskutera detta i debatter inför valet, tyckte Ahmadinejad att det var mer relevant att hoppa på sina motståndare med tråkiga personangrepp. För att nämna ett av flera exempel: Han anklagade Musavis fru för att fuskat sig in på universitet. Man förolämpar aldrig någons fru. Inte i Iran. Man håller tyst, även om det man säger må vara sant (vilket jag inte säger att det är).

2. Regimen, med Ahmadinejad i täten, kämpar med näbbar och klor för att tysta kritiska röster: media kontrolleras och aktivister grips och fängslas, demonstranter mördas.

I fredags greps människorättsaktivisten Shadi Sadr. Hon har kontakter världen över så hennes fall uppmärksammas även i Svensk media. Men ytterligare hundratals har gripits, många ungdomar, runt 200. Vad händer med dem? Vem har koll? Vem bryr sig?

Demonstranter har också mördats. Vi känner ju till fallet Neda. Den unga kvinnan som sköts ihjäl av basij polis. Hon stod tillsammans med sin far. Var inte våldsam. Gjorde inte något olagligt. Denna video visar hur hon träffas i hjärtat av en kula, hur hon ramlar omkull, hur hennes far skriker och skriker och skriker. Titta inte om du är känslig, det är otäckt.

Inte bara Neda har mördats. Officiellt är dödssiffran nu 27 personer. Andra källor säger 56 döda.

Behöver jag fortsätta?

3. Anti- Ahmadinejad betyder nödvändigtvis inte att man är anti- regimen, eller anti- The Islamic Republic of Iran.

Ahmadinejad representerar inte på något sätt Iranska revolutionen, inte heller The Islamic Republic of Iran. Det finns många religiösa män och politiker inom regimen som kritiserar både Ahmadinejad och Khamenei (Supreme Leader). Till exempel Mahdi Karubi som är en Mullah. Mahdi Karubi är religiös får man anta. Han vill ha The Islamic Republic of Iran. Men inte  Ahmadinejads Islamic Republic.

Att påstå att de som stöder revolutionen också stöder Ahmadinejad är fel.

4. Sist men inte minst. Konferensen mot rasism i Genève i April 2009.

Här hade Ahmadinejad chansen att diskutera Israel och rasism med de Europeiska ledarna, här hade han kunnat få dem att lyssna. Istället får han dem att resa sig och gå ut. Att förneka omfattningen av förintelsen är inte acceptabelt. Europeiska ledarna gjorde rätt som gick ut. Tyvärr så tror jag att vinnarna i detta fall är Israel och dess politiker. De fick rejält med vatten på kvarnen när det gäller deras anti-semitanklagelser.

This entry was written by johanna, posted on juli 23, 2009 at 15:32, filed under Politik and tagged Ahmadinejad, Förtryck, Iran. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

OK att ogilla Ahmadinejad Del 1

Medge, du ville gärna gilla Ahmadinejad.

Vänsterintellektuell som du säkert är har du tappat förtroendet för Väst, för FN, för USA och för Europa.  8 Ã¥r med George W Bush som världsledare har vi sett hur USA gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng har brutit mot internationella lagar – de har invadert Irak utan FNs konsensus. Vi har sett hur USA gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng brutit mot människliga rättigheter – de har lÃ¥st in människor utan rättegÃ¥ng pÃ¥ Guantanamo basen i Cuba. Och vi har sett hur Israel har ockuperat land, vi har set hur Israel mördat tusentals oskyldiga människor.

Du står där, häpen, och bevittnar hur resten av Västvärden tystnar. Det tycks som att USA och Israel tillåts att bryta mot våra gemensamma lagar. Lagar du trodde på, lagar du trodde skulle leda till en rättvis värld. Europas tystnad gör dig vansinnig, du känner dig maktlös och du har tappar din tro på demokratin.

Det finns dock en man som vågar uppmärksamma det som det hyschas så mycket om, och denna man är Ahmadinejad. Du bevittnar skrämt men ändå med viss förtjusning hur han diskvalificerar USA, hur han säger saker som ingen annan vågar säga. Kanske såg du hans tal på Columbia University, och visst hörde du rykten som sa att han utspel om att utplåna Israel från kartan endast var en felöversättning.

Så kommer valet i Iran. Ahmadinejad vinner och Västvärlden skriker valfusk! Du läser konservativa tidningar som The Economist och The Times, tidningar som ilsket pekar ut Iran som landet utan demokrati. Samma tidningar som har varit, och är, knäpptysta om USA:s förtryck och övergrepp.

Den här Ahmadinejad, du vill liksom gilla honom. Du vill gilla honom för att de andra, USA och västvärldens alla ”demokratiseringslagar”, hatar honom.

Men jag har tänkt. Och jag har kommit fram till att det är okej att hata Ahmadinejad. Inte bara för att han förnekade förintelsen, vilken är en anledning i sig, utan det finns fler saker. Mer om detta i Del 2.

Summan av kardemumman är att vi kan trovärdigt bekämpa kolonialismen – ja kolonialismen, vi koloniserar fortfarande – och ändÃ¥ hata Ahmadinejad.

Bild på Ahmadinejad är hämtad hos Daniella

This entry was written by johanna, posted on juli 18, 2009 at 13:52, filed under Politik and tagged Ahmadinejad, Förtryck, FN, Iran, Israel, USA. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.