Medge, du ville gärna gilla Ahmadinejad.

Vänsterintellektuell som du säkert är har du tappat förtroendet för Väst, för FN, för USA och för Europa.  8 Ã¥r med George W Bush som världsledare har vi sett hur USA gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng har brutit mot internationella lagar – de har invadert Irak utan FNs konsensus. Vi har sett hur USA gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng brutit mot människliga rättigheter – de har lÃ¥st in människor utan rättegÃ¥ng pÃ¥ Guantanamo basen i Cuba. Och vi har sett hur Israel har ockuperat land, vi har set hur Israel mördat tusentals oskyldiga människor.

Du står där, häpen, och bevittnar hur resten av Västvärden tystnar. Det tycks som att USA och Israel tillåts att bryta mot våra gemensamma lagar. Lagar du trodde på, lagar du trodde skulle leda till en rättvis värld. Europas tystnad gör dig vansinnig, du känner dig maktlös och du har tappar din tro på demokratin.

Det finns dock en man som vågar uppmärksamma det som det hyschas så mycket om, och denna man är Ahmadinejad. Du bevittnar skrämt men ändå med viss förtjusning hur han diskvalificerar USA, hur han säger saker som ingen annan vågar säga. Kanske såg du hans tal på Columbia University, och visst hörde du rykten som sa att han utspel om att utplåna Israel från kartan endast var en felöversättning.

Så kommer valet i Iran. Ahmadinejad vinner och Västvärlden skriker valfusk! Du läser konservativa tidningar som The Economist och The Times, tidningar som ilsket pekar ut Iran som landet utan demokrati. Samma tidningar som har varit, och är, knäpptysta om USA:s förtryck och övergrepp.

Den här Ahmadinejad, du vill liksom gilla honom. Du vill gilla honom för att de andra, USA och västvärldens alla ”demokratiseringslagar”, hatar honom.

Men jag har tänkt. Och jag har kommit fram till att det är okej att hata Ahmadinejad. Inte bara för att han förnekade förintelsen, vilken är en anledning i sig, utan det finns fler saker. Mer om detta i Del 2.

Summan av kardemumman är att vi kan trovärdigt bekämpa kolonialismen – ja kolonialismen, vi koloniserar fortfarande – och ändÃ¥ hata Ahmadinejad.

Bild på Ahmadinejad är hämtad hos Daniella

Visst kan Israel liknas vid en apartheidstat, visst kan sionism liknas vid rasism eller ”xenophobia”.  Sionism är en väldigt exkluderande ideologi.

Jag gör det lilla jag kan för att visa mitt missnöje mot israels politik. Jag går på demonstrationer, jag lobbar hos politiker i Westminister och jag köper inte mat från Israel. Även fast jag är jättejättesugen på avokado avstår jag om den kommer från Israel.

Inte lika mycket kan sägas om Iran. Ärligt talat verkar han mest vara en rasistisk karriärist som inte riktigt har någon ideologi. Ett litet exempel: när Iran krigade mot Saddam passade det sig mycket bra att handla med Israel, och därmed bidra till Israels tillväxt. Irans stadsöverhuvud ogillar det mesta som har med Israel att göra, men landet välkomnar varmt, och köper mer än gärna vapen av Israel, när det tjänar Irans egna syften.

Illustration: Steve Bell, The Guardian (2009/04/21)

Ta er tid att se denna dokumentär (10 minuter). Och fundera samtidigt pÃ¥ FN resolutionen som nylgen har klubbats igenom – Resolution on Combating Defamation of Religions (Att fördömma förtal av religioner).

Klart att förtal av religioner inte är bra, men var gÃ¥r gränsen mellan förtal och kritik? Och tänk om de som bestämmer hur en religion ska tolkas är nÃ¥gra inkompetenta clowner? MÃ¥nga tolkningsföreträdare frÃ¥n de flesta religioner verkar ju vara det…