Blod från burkan

Fick en intressant artikel skickad till mig ” The burka is a cloth soaked in blood” (Läs ocksÃ¥ kommentarerna till denna artikel. Till skillnad frÃ¥n DN och Svenskan har Guardian vett nog att sortera bort alla kommentarer av typen ”öööh är du dum i huvudet eller miffo”. Kommentarer av denna typ dominerar ju tyvärr i de svenska tidnigarna).

Hur som helst, artikelförfattaren - Rahila Gupta – pratar om burkan och dess symboliska värde, och vad burkan innebär för kvinnor i andra delar av världen. Hon tycker inte att ett förbud är en bra väg att gÃ¥, men hon frÃ¥gar sig varför muslimska kvinnor väljer att bära detta plagg.

Ungefär såhär resonerar hon:

I andra delar av världen tvingas dina muslimska systrar att bära sjal (notera att hon pratar inte bara om burkan utan om alla huvudbonader muslimska kvinnor bär). Bär de inte sjalen riskerar de att bli mördade, stenade, misshandlade. Det droppar blod frÃ¥n sjalen. Jag vet att du min vän frivilligt väljer att bära detta plagg, men varför? Genom att välja detta förminskar du implicit dina systrars kamp mot detta plagg. Tänk pÃ¥ hur mÃ¥nga kvinnor som har offrat sina liv för kampen att slippa att bära sjal, för att fÃ¥ valfrihet. Visa lite solidaritet nu. Det är dags att vi kvinnor prioriterar vÃ¥r ”gender identy” framför ”religious identity” eller ”comunity identity”.

Och jag håller med henne. Hade jag varit muslim hade jag nog inte burit sjal just av ovanstående anledning: att kvinnor i andra delar av världen har offrat och offrar fortfarande sina liv för att slippa dessa påtvingade klädesplagg. Dessutom tycker jag inte om sjalens symbolik: varför ska jag täcka mig för att män inte kan kontrollera sig?

Men lätt för mig att säga, jag är ju inte muslim. Så jag undrar, kan samma resonemang tillämpas på något av alla de val som jag gör?

Inte bära vitt på mitt bröllop har jag ju tänkt på förut. Men mer då?

This entry was written by johanna, posted on juli 12, 2009 at 11:43, filed under Feminism, Politik and tagged Burka, Förtryck, Feminism, Hijab, Islam. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Ord och inga visor

Min chef vet minsann vad hon tycker om saker och ting. Född och uppvuxen i Senegal, och som praktiserande muslim, har hon en hel del åsikter om muslimska kvinnors klädstil.

När vi vandrade längs gatorna i Dakar, Senegal, berömde jag de Senegalesiska kvinnornas vackra kläder. Klänningar och schalar i alla tänkbara färger i de vackraste mönster. Stora glittrande smycken runt hals och armleder. Allt bärs upp av långa slanka kroppar som smidig slingrar sig fram genom de dammiga gatorna, ibland med ett barn fastknytet på ryggen, eller en stor korg på balanserande på huvudet. Alltså inte alls vad man i väst associerar med muslimsk dress code, vilket oftast är mörkt och grått och täckande.

Min chef hÃ¥ller med. Men suckar. ”Ser du alla dessa kvinnor som i hijab?”

”Nej” säger jag ”jag ser faktiskt inte en enda i hijab”

”JorÃ¥” säger hon ”vänta bara, du kommer se, fler och fler väljer att klä sig i detta hemska plagg. Men det ska jag säga dig, detta har ingenting med Islam att göra. Ingenstans i Koranen stÃ¥r set att kvinnor ska täcka hÃ¥ret.”

”Jag vet” säger jag för jag har hört det förut ”endast Profeten Mohameds fruar täcker sitt hÃ¥r.”

”Precis” säger min chef ”och att täcka sitt hÃ¥r har ingen rot i vÃ¥r kultur heller. Men nu kommer de där mannliga fundamentalisterna och säger hur saker och ting ska vara. Men de vet inte vad de snackar om. Jag tänker minsann kämpa mot denna trend sÃ¥ länge jag lever. Jag hoppas jag hinner  se en förändring innan jag dör.”

Insh’Allah

Kvinna klädd i vackra färger skyndar iväg.

This entry was written by johanna, posted on juni 20, 2009 at 11:04, filed under Feminism, Politik and tagged Hijab, Min chef, Senegal. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.