Kvinna i hip-hop, inte kvinnan i hip-hop (det är en helt annan historia.)
Dagar blir veckor, veckor blir månader, och något jag länge tänkt skriva om försvinner, drunknar i jobb, debatter om niqab, födelsedagar, obesvarade mejl och facebook-pokes. Hon jag under så lång tid tänkt skriva om är en ny, ung kvinna inom brittisk hip-hop. Hon kallar sig Speech Debelle och hennes första album heter Speech Therapy.
Jag såg henne live för några månader sedan på Ronnie Scotts Jazz Club i Soho. En fancy fancy jazz club, där många av världens mest hyllade jazzmusiker har spelat. Den där sensommarkvällen på Ronnie Scotts uppträder Speech Debelle tillsammans med Roots Manuva. Glöm allt dåligt jag sagt om Roots. Detta framträdande är fantastiskt. Jag menar det verkligen. Vi halvligger i röda soffor och dricker rödvin ur stora kupor. Ljudet är obeskrivligt bra. Scenen är liten. Allt är nära.
Roots Manuva har sagt att brittisk hip-hop skiljer sig från den amerikanska. Då amerikanarna rappar om pimps, hoes and bitches, rappas det i England om pubben, pennys och drinking bitter. Är det djupare i England? Kanske inte, men det är mer verklighetstroget och ärligare. Speech Debelle är ärlig. Någon sa någon gång att lyssna på hennes album känns som att läsa hennes dagbok. Tänkte hon på att flera tusen skulle lyssna på låtarna när hon spelade in dem?
Speech Therapy är bra. Första låten på albumet heter Seacrching:
Bilden där uppe är från www.speechdebelle.com
This entry was written by , posted on oktober 17, 2009 at 19:49, filed under Musik and tagged Hip-Hop, Roots Manuva, Speech Debelle. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.
En kvinna våldtogs och mördades på en Atmosphere konsert i Albuquerque, USA år 2003. Hon var bara 16 år. Förövaren var 22. Tyvärr är våldtäksmord inte ovanliga i vår sjuka värld. Visst är alla inblandade i dessa hemska brott offer. Därför är det vikigt att andra denna värld, därför är feminism viktigt.
I låten That Night (på You Can’t Imagine how Much Fun We Are Having skivan) bearbetar gruppen händelsen. Lika ärligt som vanligt, och genialt. Och Gud är en Hon. Och jag gillar t-shirten Slug har på sig…
This entry was written by , posted on juli 31, 2009 at 09:34, filed under Feminism, Musik and tagged Atmosphere, Hip-Hop, Våld. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.
För första gången någonsin (tror jag) har jag hör ordet ”patriarkat” nämnas i en låt. Jag är mycket glad och förväntansfull.
Låten heter ”Like the Rest of Us”, albumet ”Life Gives You Lemons and You Paint That Shit Gold”, och gruppen är Atmosphere, en hiphopgrupp från Minneapolis.
Hiphop, en genre som många förknippar med sexism och förtryck efter att ha tittat för mycket på MTV. Hiphop är mer än så, den är politisk och poetisk, och feministisk verkar det som!
Jag såg Atmosphere live för några veckor sen, på Scala i London. Det var stort. Tyvärr gjorde inte ljudteknikern sitt bästa jobb, men så är det ofta på Scala.
Bilden på Slug, Atmosphere, hittade jag hos totallylikeduh.
This entry was written by , posted on juli 15, 2009 at 11:10, filed under Musik, Politik and tagged Feminism, Hip-Hop. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.
Senaste kommentarer