DJ Derek

Jag var förbi Notting Hill Arts Club i helgen och hade privilegiet att se den legendariska Bristol-legenden DJ Derek spela skivor.

Med sina 67 år i nacken är DJ Derek (Derek Morris) helt klart den äldsta discjockey jag någonsin skådat. Och en av de bästa. Han höll oss varma med Ska, Reggae, Dub och Dancehall fram till klockan två på natten (ganska tidigt för att vara Londonnatt, ganska lagom för att vara mig.)

Väggarna i Notting Hill Arts Club är helt kala, men fick färg och form av projekterat ljus. Anti-rasistiska slagord och ett och annat skivbolagsnamn. Hade du tur kunde Trojan (största skivbolaget när det kommer till Jamaikansk musik) projekteras mitt i pannan, som en snygg tatuering.

Och med sin Jamaikanska dialekt snackade DJ Derek mellan låtarna – Jah man – uppmanade oss att bekämpa rasism etc. Politik och musik i ett, kan det bli bättre?

Tänk att, som DJ Derek, han har varit med i Londons klubbscen i ca 40 år. Tänk att följa förändringen. Från 70-tal, genom 80- och 90-tal, och in i det nya millenniet. Har folk alltid gillat Ska? Hur såg mixarna ut på 80-talet? Dansade folk till Desmond Dekker i tajta jeans och tuperat hår? På samma sätt som vi dansar idag? Så svårt att föreställa sig.

Ett album som kanske kan vara bra är DJ Derek Presents… Sweet Memory Sounds. Tyvärr kan jag inte bjuda på ett smakprov eftersom jag inte har skivan i fråga.

Men här kommer något annat bra. En klassiker. Tänk er detta i en lite mer modern tappning.

Bilden på Ikonen där uppe kommer från benbenbenbenben.

This entry was written by johanna, posted on september 14, 2009 at 22:05, filed under Musik and tagged DJ Derek, Klubb, Notting Hill. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.