Apropå ord och inga visor

Foto från the Photo Essay "Iraqi Women: Looking Beyond the Veil" http://www.iwpr.net/?p=icr&s=f&o=351778&apc_state=henpicr200811

Och apropå s uttalande om att förbjuda burka på allmänna platser i Frankrike.

Jag tycker att exakt samma ord och meningar har olika betydelse beroende på vem det är som säger det.

Häromdagen kläckte min chef ut sig (ni vet hon med så starka åsikter om saker och ting) att kvinnor som går omkring i burka i Frankrike eller Sverige eller where ever kan åka hem till Afghanistan, eller var de nu kommer ifrån, om de nu är så fästa vid sitt idiotiska klädesplagg. (Sarkozys uttalande kom några dagar senare som ett brev på posten.)

Min chef säger: ”Att täcka håret kan jag förstå – jag gillar det inte men jag kan förstå det – men att hålla på och täcka hela ansiktet, vad i hela friden är det för fasoner? (Jag förstår väl vad hon menar, men jag som kanske är lite mer reflekterande tycker att det hela är lite mer komplex än så.)

Hon säger också att hon tycker att ”slöjförbudet” i skolor i Frankrike är en mycket bra idé.

Jag frågar om hon inte tror att förbud som dessa får kontraproduktiv effekt då de presenteras och klubbas igenom av vita medelklasmän.

Hon slår ut med armarna: ”Jag är ingen vit medelklass man, jag är svart, kvinna och muslim.”

Jag slår ut med armarna: ”Du ja, men Europa styrs av vita medelklassmän, och en och annan vit kvinna. Och det är de som bestämmer. Och vad du just sa har inte ha samma innebörd om jag säger det eller om Sarkozy säger det.

Jag tillhör en generation, eller en skola, som har läst och blivit lite småfrälst i Judit Butler. Och vi tänker att samma handlig, ja till och med samma ord, kan ha olika innebörd och betydelse i olika kontexter. För att ta det klassiska exemplet: tänker er handlingen att tända eld på ett kors i någons trädgård, det är ett brott. Men visst är det ett annorlunda (värre) brott att tända eld på ett kors i en svart familjs trädgård jämfört med en vit familjs trädgård. Med hela Ku Klux Klan historien betyder ett bränt kors i en svart familjs trädgård hets mot folkgrupp och rasism. Ett bränt kors i en vit familjs trädgård betyder inte det, i denna kontext är det bara lite allmänt creepy. Alltså samma handlig får olika betydelse beroende på historia, beroende på kontext.

Jag drar detta vidare till att kritisera kulturer, religioner, beteenden etc. Vi kan inte kritisera kulturer, religioner, etc. på samma sätt oberoende av om vi står innanför eller utanför religionen eller kulturen eller vad det nu är vi vill kritisera.

Att inse detta, och hitta nya och annorlunda begrepp och vägar att kritisera religioner och traditioner, är vikigt för oss vita feminister för att tydligt separera oss från allt som luktar främlingsfientlighet. För vi är inte främlingsfientliga, och vi vill inte ha något med dessa grupper att göra. Jag vill kunna kritisera vissa beteenden sagda härstamma från Islam, och jag vill kunna göra detta utan att för den sakens skull stå på samma sida som Sverige Demokraterna.

Det är lustigt att det är just de rasistiska partierna som högljut snackar om kvinnor rättigheter.

Fotot i detta inlägg, och andra fina foton, hittar du här.

This entry was written by johanna, posted on juni 24, 2009 at 18:07, filed under Feminism, Politik and tagged Islam, Islamofobi, Min chef, Sarkozy. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.

Ord och inga visor

Min chef vet minsann vad hon tycker om saker och ting. Född och uppvuxen i Senegal, och som praktiserande muslim, har hon en hel del åsikter om muslimska kvinnors klädstil.

När vi vandrade längs gatorna i Dakar, Senegal, berömde jag de Senegalesiska kvinnornas vackra kläder. Klänningar och schalar i alla tänkbara färger i de vackraste mönster. Stora glittrande smycken runt hals och armleder. Allt bärs upp av långa slanka kroppar som smidig slingrar sig fram genom de dammiga gatorna, ibland med ett barn fastknytet på ryggen, eller en stor korg på balanserande på huvudet. Alltså inte alls vad man i väst associerar med muslimsk dress code, vilket oftast är mörkt och grått och täckande.

Min chef håller med. Men suckar. ”Ser du alla dessa kvinnor som i hijab?”

”Nej” säger jag ”jag ser faktiskt inte en enda i hijab”

”Jorå” säger hon ”vänta bara, du kommer se, fler och fler väljer att klä sig i detta hemska plagg. Men det ska jag säga dig, detta har ingenting med Islam att göra. Ingenstans i Koranen står set att kvinnor ska täcka håret.”

”Jag vet” säger jag för jag har hört det förut ”endast Profeten Mohameds fruar täcker sitt hår.”

”Precis” säger min chef ”och att täcka sitt hår har ingen rot i vår kultur heller. Men nu kommer de där mannliga fundamentalisterna och säger hur saker och ting ska vara. Men de vet inte vad de snackar om. Jag tänker minsann kämpa mot denna trend så länge jag lever. Jag hoppas jag hinner  se en förändring innan jag dör.”

Insh’Allah

Kvinna klädd i vackra färger skyndar iväg.

This entry was written by johanna, posted on juni 20, 2009 at 11:04, filed under Feminism, Politik and tagged Hijab, Min chef, Senegal. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.