Kvinna i hip-hop, inte kvinnan i hip-hop (det är en helt annan historia.)
Dagar blir veckor, veckor blir månader, och något jag länge tänkt skriva om försvinner, drunknar i jobb, debatter om niqab, födelsedagar, obesvarade mejl och facebook-pokes. Hon jag under så lång tid tänkt skriva om är en ny, ung kvinna inom brittisk hip-hop. Hon kallar sig Speech Debelle och hennes första album heter Speech Therapy.
Jag såg henne live för några månader sedan på Ronnie Scotts Jazz Club i Soho. En fancy fancy jazz club, där många av världens mest hyllade jazzmusiker har spelat. Den där sensommarkvällen på Ronnie Scotts uppträder Speech Debelle tillsammans med Roots Manuva. Glöm allt dåligt jag sagt om Roots. Detta framträdande är fantastiskt. Jag menar det verkligen. Vi halvligger i röda soffor och dricker rödvin ur stora kupor. Ljudet är obeskrivligt bra. Scenen är liten. Allt är nära.
Roots Manuva har sagt att brittisk hip-hop skiljer sig från den amerikanska. Då amerikanarna rappar om pimps, hoes and bitches, rappas det i England om pubben, pennys och drinking bitter. Är det djupare i England? Kanske inte, men det är mer verklighetstroget och ärligare. Speech Debelle är ärlig. Någon sa någon gång att lyssna på hennes album känns som att läsa hennes dagbok. Tänkte hon på att flera tusen skulle lyssna på låtarna när hon spelade in dem?
Speech Therapy är bra. Första låten på albumet heter Seacrching:
Bilden där uppe är från www.speechdebelle.com
This entry was written by , posted on oktober 17, 2009 at 19:49, filed under Musik and tagged Hip-Hop, Roots Manuva, Speech Debelle. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.
Senaste kommentarer