Ord och inga visor

Min chef vet minsann vad hon tycker om saker och ting. Född och uppvuxen i Senegal, och som praktiserande muslim, har hon en hel del åsikter om muslimska kvinnors klädstil.

När vi vandrade längs gatorna i Dakar, Senegal, berömde jag de Senegalesiska kvinnornas vackra kläder. Klänningar och schalar i alla tänkbara färger i de vackraste mönster. Stora glittrande smycken runt hals och armleder. Allt bärs upp av långa slanka kroppar som smidig slingrar sig fram genom de dammiga gatorna, ibland med ett barn fastknytet på ryggen, eller en stor korg på balanserande på huvudet. Alltså inte alls vad man i väst associerar med muslimsk dress code, vilket oftast är mörkt och grått och täckande.

Min chef hÃ¥ller med. Men suckar. ”Ser du alla dessa kvinnor som i hijab?”

”Nej” säger jag ”jag ser faktiskt inte en enda i hijab”

”JorÃ¥” säger hon ”vänta bara, du kommer se, fler och fler väljer att klä sig i detta hemska plagg. Men det ska jag säga dig, detta har ingenting med Islam att göra. Ingenstans i Koranen stÃ¥r set att kvinnor ska täcka hÃ¥ret.”

”Jag vet” säger jag för jag har hört det förut ”endast Profeten Mohameds fruar täcker sitt hÃ¥r.”

”Precis” säger min chef ”och att täcka sitt hÃ¥r har ingen rot i vÃ¥r kultur heller. Men nu kommer de där mannliga fundamentalisterna och säger hur saker och ting ska vara. Men de vet inte vad de snackar om. Jag tänker minsann kämpa mot denna trend sÃ¥ länge jag lever. Jag hoppas jag hinner  se en förändring innan jag dör.”

Insh’Allah

Kvinna klädd i vackra färger skyndar iväg.

This entry was written by johanna, posted on juni 20, 2009 at 11:04, filed under Feminism, Politik and tagged Hijab, Min chef, Senegal. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.