Slavhandel och Gorée Island

Det var mest jobb i Dakar, men vi hann ändå besöka den omtalande ön Gorée och dess House of Slaves. Gorée är en liten ö som ligger utanför Dakar och är känd för sin slavhistoria, framförallt för sitt välbevarade slavhus (House of Slaves), som numera är ett museum, och den berömda dörren utan återvändo (Door of No Return). Vi besökte såklart museet och fick en guidad tur.

The House of Slaves har en förfärlig historia. Det byggdes någon gång under 1780-talet. Ett tvåvåningshus där Européerna bodde på övervåningen och slavarna hölls fångna i små celler på bottenvåningen. Män, kvinnor och barn hölls åtskilda. Alla satt fastbundna med kedjor kring armleder, fotleder, och hals. De fick lämna cellen en gång om dagen för att gå på toaletten. Mat fick de, i alla fall männen som var värda mer om de var stora och starka.

Längst in i detta hus hittar man The Door of No Return, en dörr i väst som leder rätt ut i havet. Genom denna dör passerade människorna för att ombordstiga de skepp som tog dem till Amerika. Och när de väl passerat igenom denna dörr fanns det ingen återvändo. Det skulle aldrig mer sätta sin fot i Afrika.

Som enda Europé i gruppen kände jag mig inte speciellt stolt över mina förfäder. Hur kunde de?

Att det är omdebatterat hur många som egentligen var fångar i The House of Slaves kanske inte spelar någon roll för dess symboliska värde idag. Jag läser på Wikipedia att det är finns olika teorier hur viktig plats för slavhandel Gorée egentligen var, vissa verkar mena inte alls var så jättemånga som var fångar i The House of Slaves. Men det kanske inte spelar någon roll. The House of Slaves har kommit att symbolisera slavhandeln, kanske för att huset är så välbevarat än idag och att man faktiskt kan titta in celler och känna på väggar och föreställa sig hur det verkligen var.

Att det symboliska värdet är stort kan förstÃ¥r man av att sÃ¥ mÃ¥nga kända personer har besökt Gorée och the House of Slaves. PÃ¥ven (vilken vet jag inte) har besökt The House of Slaves, och bett om ursäkt Ã¥t vÃ¥r sida. Och, som vÃ¥r guide sa, ”visst förlÃ¥ter vi men vi glömmer aldrig.” Nelson Mandela har ocksÃ¥ varit där. Han kröp in i en cell där de förr i tiden slängde in slavar som hade varit olydiga. En liten mörk jordhÃ¥la. Fem eller tio minuter senare hade Mandela kommit ut sakande och grÃ¥tande. HÃ¥lan hade framkallat hemska minnen frÃ¥n hans tid i fÃ¥ngenskap. James Brown har ocksÃ¥ varit pÃ¥ besökt. Han hade tydligen grÃ¥tit hela tiden. Det var en plats som denna som hans, och mÃ¥nga Afro-amerikaners, historia har blivit raderade. När slavarna skeppades till Amerika togs deras namn ifrÃ¥n dem och de fick ett nummer i stället, vilket gör att Afro-amerikaner har väldigt svÃ¥rt att spÃ¥ra varifrÃ¥n i Afrika de ursprungligen kommer ifrÃ¥n.

This entry was written by johanna, posted on juni 28, 2009 at 12:26, filed under Annat and tagged Dakar, Slavhandel. Leave a comment or view the discussion at the permalink and follow any comments with the RSS feed for this post.